God Jul

Jag har inte haft så mycket tid att skriva här på ett tag. Har haft fullt upp med det sista inför jul. Det är alltid någon man har glömt att köpa till och jag sitter och tittar i olika tidningar och alla har ju julrecept som jag vill prova göra mm. Men nu är jag klar tror jag. Dagen efter juldagen ska vi upp och åka skidor i ett par dar. Det ska bli kul, har ju inte sett snö på ett tag nu. Snön är väl aningens blötare här än vad jag är van vid men det spelar ingen roll bara jag får se lite vitt på marken.
Jag vill önska alla en riktigt GOD JUL och hoppas att ni får en mysig och trevlig jul tillsammans.

NileCity - Kuknästornet

Jag bara älskar den här videon. Säkert urtöntig enligt vissa. Men Robert Gustavsson är nog min favorit bland komikerna. Titta och skratta så mycket ni kan och vill

Korsord

Jag älskar korsord. Varje gång mamma och pappa skickar ett paket till mig så beställer jag alltid korsords tidningar. För mig är det näst intill omöjligt att lösa dom engelska korsorden. Jag har försökt men det går bara inte. Min familj är en stor korsords lösar familj. Andra familjer spelar spel eller gör andra aktiviteter men jag och speciellt pappa löser mycket korsord. Ett ganska billigt nöje. Men varje sommar som alla kusiner, fastrar och farbröder mfl är tillsammans i sommarstugan vid fryken så har vi alltid ett stort korsord som vi löser tillsammans. Kanske inte alltid samtidigt men vi gör det tillsammans. Detta låter säkert hur torrt och tråkigt som helst för många men det går långt tillbaka i släkten på pappas sida. Farfar sa att han lärde sig mera på att lösa korsord än vad han gjorde i skolan. Han gick visseligen inte i skolan mer än 10 år. Jag tror nog både han och farmor var födda med pennan i ena handen och korsordet i den andra. För i deras familj kunde man inte spela kort för det ansågs som något fult, dom var starkt troende så det var nästa som att svära så det blev till att lösa några knepiga ord i stället. Farmor löste korsord ända till det sista, det var visseligen väldigt darrigt men hon fick ner några ord som såg ut som kråkfötter. Så det var hennes nöje och det är pappas nöje och det har gått igen till mig. Så har jag ett korsord framför mig så är jag oftast nöjd. Är det på en tisdag så är det alltid härligt med en kopp te men är det på en fredag så gillar jag att ha ett glas vin, det hjälper alltid. Mina vänner tycker ju visseligen att jag är väldigt torr och tråkig när jag berättar vad jag gör. Men kommer dom förbi och ett korsord ligger framme, vilket det oftast gör så brukar dom alltid rycka tag i pennan och få ner några ord. Så jag tycker att det är så himla kul att lösa med någon annan för det jag inte kan kan ju många gånger den andra.
Jag fick nu ett par korsordstidningar medskickat i mitt paket från Sverige men dom är snart slut tyvärr så jag får ge dom en önskelista på vad jag vill ha i mitt födelsedags paket, det är ju visseligen ett bra tag kvar. Jag kanske får börja öva med att försöka mig på korsorden som är här. Det kanske finns ett barnens korsord, det borde ju va lite lättare än det som kommer från NY Times. Finns det fler stackare som delar mitt intresse? Alltid när jag berättar att jag gillar korsord så tycker många att det är ju ett pensionärs göra, men jag är ju ganska så populär bland äldre så det är väl ganska så bra då.
Nu när min korsordstidning snart är klar så får jag väl lösa lite sudoku istället,inte lika kul men det går bra.
Ha en bra tisdag.

Min lista

Jag har läst på mångas bloggar nu att det har gjorts en lista på hundra saker om en själv och det var jättekul att läsa, man fick en insikt om hur personen är. Jag är en listoman så jag härmar er med att göra en egen lista.

1.Jag älskar hästar och alls som har med hästar att göra
2.Jag är en stor djurvän, (djur som har päls och har 4 ben)
3.Jag har en stor orm och spindelfobi
4.Är skitskraj för sprutor
5.Jag är pappas flicka
6.Kommer bättre överens med män än kvinnor oftast
7.Jag har även en spyfobi,(har lärt mig att om man äter hela vitpepperkorn så kräks man inte)
8.Älskar att läsa, läser oftast flera böcker samtidigt
9.Är sjukt galen i saltlakrits
10.Har lätt för att skratta
11.Jag skulle nog kunna använda flipflop året runt,(jag läste på Fias lista att hon inte gillar folk som gör det men om vi skulle råka träffas någon gång så ska jag ha andra skor på mig)
12.Önskar att jag vore musikalisk
13.Jag är tondöv
14.Jag skulle göra vad som helst för att kunna segla
15.Jag älskar havet
16.Jag gillar utmaningar
17.Jag är alltid i tid
18.Är en morgonmänniska
19.Jag avskyr majonäs
20.Jag har absolut inget lokalsinne,(jag kan gå vilse i en telefonkiosk)
21.Jag vill bli barnmorska när jag blir stor
22.Jag har dykarcertificat men har inte dykt sedan jag tog det för 7 år sedan
23.Gillar att flyga
24.Är urusel på matte
25.Har liftat runt hela Nya Zeeland
26.Jag gillar att baka
27.jag gillar matlagning också
28.Jag är ett stort fan av Bob Marley
29.Jag satte mig i ett jordgeting bo när jag var liten och nu är jag allergisk mot dom små jävlarna
30.Kan prata i telefon i timmar med mina kompisar
31.Är ganska blyg
32.Älskar champagne
33.Men en och en annan öl slinker gärna ner också
34.Gillar när det är städat omkring mig
35.Tycker inte om att städa
36.Skulle aldrig kunna leva utan mobiltelefon
37.Jag stör mig på folk som inte blinkar när dom byter fil
38.Jag blir ännu argare när folk svänger ut framför mig och sedan kör i snigelfart
39.Jag älskar att skratta
40.Är otroligt kittlig
41.Gillar att bli överraskad
42.Jag gömmer mina julskum tomtar jag fick av mamma i mitt paket under soffan så inte N ska hitta dom
43.Spikade en gång fast pappas träskor i golvet,han blev arg...
44.Sjunger gärna med i hissmusiken
45.Kvalitet framför kvantitet
46.Gillar traditioner
47.Jag vill kunna ge blod den dag min sprutskräck går över
48.Tycker om att ligga kvar i sängen ett tag efter att jag vaknat
49.Jag är alldeles för snäll
50.När jag blir arg så blir jag jättearg men det går fort över
51.Har aldrig kommit försent till skolan
52.Avskyr att vänta på folk
53.Är nog världens värsta filmtittare,somnar efter ca 10min
54.Det tog mig 5 ggr att komma igenom Sagan om ringen filmen
55.Har tappat bort rumsnyckeln till Tom Jones hotellrum
56.Har jobbat på hotell
57.Är orolig får allt och inget
58.Hur många punkter är det kvar egentligen
59.Jag är rädd för att prata inför stora grupper
60.Jag har varvat Super Mario 3 på vårat nya Wii
61.Ska försöka skaffa mig ett liv
62.Tyckar att alla årstider har sin charm
63.Är väldigt romantisk av mig
64.En av mina favoritblommor är liljekonvaljer
65.Jag har svårt för kroppsbehåring
66.Så många änglar har jag
67.Jag börjar inse hur svårt det här är
68.Har haft en egen glass kiosk med en kompis som vi gick back med ca 700 kr
69.Min första LP skiva var Shaboom (vet inte hur det stavas nu)
70.Tiden då jag vaknar,alltså 7.00
71.Kan jonglera med en hand
72.Har dåligt tålamod
73.Skulle inte kunna leva utan kaffe
74.Är ett godismonster
75.Dagdrömmer mycket
76.Jag kan mjölka kor för hand
77.Skulle inte kunna tänka mig ett liv utan musik
78.Är helt hopplös när det kommer till att komma ihåg namn
79.Älskar att se på gamla trasan och banarne avsnitt
80.Hellre förrätt än dessert
81.Jag var den enda i min klass som gilade blodpudding och det är fortfarande en stor favorit
82.Då är jag född
83.Är en god lyssnare
84.Är nog den enda som inte gillar sushi verkar det som
85.Gillar att lyssna till när min man spelar gitarr
86.Önskar att mamma vore här
87.Min favorit kaka är jittebugg
88.Önskar att jag kunde baka jittebuggar
89.Inga krussiduller
90.Gillar att strosa runt på kyrkogårdar,kopierar Fia här
91.Är intresserad av historia
92.Klarar bara inte av egoistiska människor
93.Avskyr att köpa jeans,det är svårt
94.Tycker om att köra bil
95.Men är usel på att parkera
96.Skulle även vilja jobba som blomsterbud bara för att se hur folk reagerar när dom får blommorna
97.Önskar att jag vore mer motiverad att börja springa igen
98.Älskar att spela olika kortspel
99.Tycker det är kul att få vara barnslig ibland
100.Är stolt över att jag klarade av att hitta 100 saker att skriva om mig själv

Ja det var faktiskt svårt att komma på saker att skriva om sig själv men nu har jag gjort det och undrar genast om någon kommer att läsa hela listan. Hm...

Postgång eller inte och lite jul

Postgången här i USA vet jag inte riktigt varför dom kallar det för postgång. Mina föräldrar har nu skickat paket till mig tre gånger och två av gångerna har det kommit bort och den tredje gången tog det nästan 2 månader för paketet att komma hit. Väldigt störande. Jag kan ju förstå att det tar lång tid att skicka paket så här innan jul men att ett paket värt över 500 kr kommer bort är inte ok. Men det är den enda gången jag har haft otur med paket eller brev handling.
Nu har jag iallafall kommit över min förkylning såpass att jag har börjat med lite julbak. Jag älskar att baka men det är bara det att vi har ingen frys att ha kakorna i. Vi har bara ett litet frysfack. Men Ns bror bor mitt över gatan och i deras källare har dom en frys som dom inte använder så mycket så jag kan stoppa den full av olika sorters kakor och godis så då är det problemet löst. Men då undrar jag om det får vara ifred för Ns bror är en riktig godisgris och deras dotter med. Så jag kom på en super ide, dom är vegetarianer så om jag skriver att det är köttbullar i så får det nog va ifred. Smart va! Det tycker jag iallafall. Så nu kan jag göra godis i oändlighet utan att behöva oroa mig att det ska vara uppätet innan jul. Jag tänkte att jag skulle baka lussekatter nu någon dag men alla recept jag hittat på internet innehåller kesella! Jag vet inte om det finns kesella här eller om det bara finns i Sverige eller om man kan ersätta det med något. Men det måste ju finnas recept utan kesella i också, eller? Sedan undrar jag om man äter julskinka här. Eftersom det finns vegetarianer i våran familj så har dom tydligen inte så mycket av kött till jul . Prinskorv får man väl bara drömma om men jag är helt säker på att man kommer att överleva utan den också.Men jag har iallafall fått min man att älska risgrynsgröt och han kan även säga det på svenska nu eftersom det var ett krav från min sida att vill han ha det så måste man fråga efter det på svenska, haha hård ska man va. Stackarn. Så på mormors sätt gör jag nu "tomtegröt", genom att lägga tre mynt på kokplattan så att inte gröten bränner vid på helgmorgnarna. N har även löst sin julmusik fobi genom att "mixa" den med någon annan "cool" musik, han är ju trots allt dj och då kan man ju inte lyssna på "vanlig töntig" julmusik, tråkmåns säger jag då och nynnar vidare lite halvfalskt på bjällerklang (jingle bells).

Förkylning i all ära

Jag har inte skrivit på min blog på evigheter nu,det har varit hur mycket som helst att göra dom senaste veckorna. Jag har varit i skolan och hjälpt till väldigt mycket för att underlätta för läraren, det har nämligen varit väldigt mycket konferencer och möten med föräldrar som hon har jobbat med. Det är jätteroligt att vara där och kunna hjälpa till. Men skolan ligger ca en timme ifrån där jag bor så jag måste gå upp jättetidigt och då är jag hur trött som helst när jag kommer hem på kvällen. Men efter att ha spenderat en hel del tid där med alla barn så har jag nu åkt på en dunderförkylning. Inte speciellt kul men min man har tagit hand om mig hela helgen, lagat mat till mig,gör te och fixar och grejjar. Så det är ganska skönt att bli omhändertagen när man inte känner sig så kry. Så det har gått åt två superbra böcker och en del film. Det ena boken är Into the wild av John Krakauer som är i från Corvallis (där jag bor)och den andra är Tis av Frank McCourt, det är den andra boken av honom den första är Angelas ashes. Det är böcker jag rekomenderar.
Idag är det ju första advent som min man firar för första gången, det firar vi med glögg och pepparkakor och vi tände första ljuset i adventsljusstaken som jag egenhändigt gjorde i veckan. Det är ingen vidare julstämning på utsidan dock, det spöregnar och blåser genom ben och märg. Jag ser att det är några stackare som tryckt ner någon ren och tomte i leran utanför deras hus, det ser lite sorgligt ut tycker jag. Men men man gör det bästa för att få upp stämningen, det är ju ganska mysigt att se på på kvällen när det är mörkt. Till veckan blir det till att baka lussekatter så jag har till lucia. Ännu en onödig tradition enligt min man men det struntar jag i, det är ju inte så att jag ska slänga på mig en vit klänning och ha ljus i håret men jag vill iallafall ha lussebullar och pepparkakor. Eventuellt spela en och en annan sång vilket kommer att reta gallfeber på N. Mama och pappa har skickat en låda full med julprovianter till mig och lite annat smått och gott som hör julen till. Dom har precis upptäckt att man kan gå till posten och köpa en låda för 30 kr och det ingår porto för upp till 20 kg smart tyckte dom och tryckte in massa saker men det visade sig sen att det vägde mer så då kostade det helt plötsligt 500 kr, ganska stor skillnad. Men det är ju iallafall kul att få paket hemifrån.
Nu ska jag dricka en kopp varm glögg igen, jag glömmer bort från varje år hur gott det är med glögg och pepparkakor. Har bara 3 flaskor kvar nu.
Jag vill också önska alla en trevlig advent.

Det här med när man ska skaffa barn

Jag och N har börjat prata om när vi ska skaffa barn, eller mest så är det nog jag om jag tänker efter. Jag är hur sugen som helst, jag ser bebisar överallt. N säger att han vill vänta tills det känns rätt. Men när är det rätt då? När han är färdig med skolan? Han har precis börjat skolan igen, så det kommer ju att ta minst 5 år, det är ju jättelänge. Eller är det när vi har fått bra jobb båda två, efter att han är färdig med skolan och har fått jobb? Det kanske tar ännu längre, ååhh! Men jag vill ha barn nu. Men så tänker jag även på att det kostar ju faktiskt ganska mycket med barn så det är ju inte bara. Det är ju klart att man inte bara ska skaffa barn när den ena i förhållandet vill och den andra inte är redo. Det håller jag helt med på men vad jag undrar är, känner män som kvinnor att ders "klocka" också tickar och att dom är sugna på att skaffa barn. Går dom också runt och ser bebisar överallt och drömmer om dom som en del (läs jag) gör.Man läser eller hör inte så mycket om mäns tankar kring detta.jag vet att N inte gör det iallafall,haha. Det är ju inte det att N inte vill ha barn utan att han mest inte är redo att ta det steget än, så jag respekterar ju givetvis det. Det jag tänker på är att jag inte vill vänta för länge för jag vill för det första inte vara för gammal och sen vill jag att mina barn ska komma ihåg mina föräldrar. För jag kommer knappt ihåg mina farsföräldrar, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Jag är ju visseligen inte speciellt gammal (25) så vi har ju all tid i världen, men man är ju i "den" åldern som man börjar tänka på barn. Ingen av Ns kompisar har barn än och dom flesta är fortfarande ganska omogna enligt mig.Vet inte om det har med saken att göra.
Man kanske ska börja med att skaffa en hundvalp tillsammans. Det är ju en bebis det med så vi kan öva med valpen innan man skaffar en människo valp. Fast det blir nog till att flytta i så fall för våran hyresvärd vill inte att vi ska ha hund här.
Ja,ja vi får se hur det blir med den saken. Nu ska jag kolla på barnafödslar på teven, N avskyr det programmet,tur att han inte är hemma.

Söndag kväll

Jag sitter här i soffan och myser med en kopp te och lyssnar på regnet utanför. Jag har haft en ganska känslosam dag. Jag vet inte det bara kommer över mig ibland, en blandad känsla av hemlängtan,ensamhet och det gråa vädret.Jag brukar inte bli så påverkad av vädret men idag kände jag mig lite nere och tycker lite synd om mig själv. Hemlängtan går upp och ner men jag pratade med min pappa igår och han berättade att av någon anledning så var kontakten till hans frys i boden utdragen och i den frysen var det 60 kilo älgkött från årets skörd. Men han upptäckte inte detta förrän det var för sent, tyvärr så han fick slänga allt. Jag kunde höra att han var ganska ledsen, det var ju liksom mat åt honom för ett helt år. Det kanske låter som en ganska töntig sak att bli ledsen för men sån är jag, inte alltid kanske men ibland så... Det skulle nog inte ha hjälpt om jag var där och tyckte synd om honom men jag kännde att jag skulle vilja ha varit det.Ibland får jag nästan lite dåligt samvete för min mamma och pappa att jag är så långt borta, men båda säger ju givetvis att det ska jag ju absolut inte ha.
Sen längtar jag efter mina vänner i Sverige och bara för att jag konsentrerar mig på att längta efter dom så lägger jag inte så mycket energi på att vara social här. Ja, jag vet att det är urdumt men jag är inte alltid sån. Min brorsdotter ringde till mig idag och jag blir lite extra känslosam efter att någon ringer för då saknar jag dom ännu mera. Hon är fyra år och har tydligen fått ett trumset och hon ville ju trumma lite för mig och la luren på en av trummorna och slog på som bara den. Hon är lika musikalisk som en döv fiskmås. Men det är väl klart att man som faster måste tycka att det är bra. Men sen fick jag reda på att hon hade visst slagit sin lillebror med en av trumpinnarna, mindre snällt kanske.
Men sen när jag hade tyckt synd om mig nog för idag ville jag göra något kul så jag kollade på gammla Bill Cosbys show där han pratar med barn,jag kommer inte ihåg vad den heter men det är ju hur kul som helst. Så min dysterhet gick ganska fort över.
Jag har gjort skånsk kallops till middag idag,det har jag nog inte gjort på flera år tror jag,men gott var det. I allafall så hade vi mina svärföräldrar över på middag och dom åt och åt jag trodde att vi skulle få ringa på färdtjänst för att få hem dom, och jag som trodde att vi skulle ha lite rester för i morgon. Men jag uppskattar att dom gillar min mat,jag blir alltid lite nervös när Ns mamma kommer hit på middag. Men annars var min helg bra med mycket inomhus sysslor eftersom det har regnat ganska ordentligt. Hoppas ni har hafe en bra helg också.

Cornicopia

Det var ett tag sedan jag bloggade. Jag går ju på community college och läser engelska (EOSL) och jag har börjat hjälpa till på en skola i en liten stad norr om Corvallis som heter Jefferson. Det är en ganska fattig stad och många av barnen kommer från "trasiga" familjer. Jag har aldrig jobbat med "sådana" barn och det känns väldigt bra att kunna hjälpa till där det verkligen behövs. Jag har hjälpt till i skolor där alla barn har ett varmt och tryggt hem att komma till efter skolan,där mamma och pappa finns för barnen. Barnens första uppgift på tisdags morgon var att måla och skriva några rader om vad dom gjort under helgen. En av barnen målade ett stort rum med en liten person i ena hörnet, det var hennes pappa. Han åkte in i fängelse för våld mot hennes mamma. Ett annat barn skrev om hur arg han var på sin pappa för han är alltid så dum då han är hemma. Man vill ju stoppa ner dom här fina barnen och ta med dom hem och ge dom ett hem dom förtjänar. Dom här barnen har väldigt svårt att sitta stilla så det krävs mycket tålamod. Men när man vet hur dom har det där hemma så är det lättare att hålla tålamodet uppe. Jag menar om jag skulle ha jobbat i någon rikemans skola där alla barn har allt dom behöver och mer därtill så skulle tålamodet nog ta slut betydligt mycket fortare.
Det är ju ett ganska viktigt jobb läraren i denna klass har för hon kanske är den enda vuxna människan som pratar med barnen denna dag. Så jag mer än gärna hjälper till där. Det är bara en dag i veckan, jag önskar att jag kunde ställa upp mer. Men rektorn på skolan tycker inte att dom behöver mer hjälp än så, tyvärr.
Men förhoppningsvis så lyckas jag hitta något betalande jobb snart så jag kan få ett "normalt" liv. Men nu innan jul gör det mig inte så mycket att gå hemma. Jag som många andra gillar att pyssla och greja inför jul. Jag har börjat köpa julklappar redan nu, jag är annars typen som är ute i sista minuten. Jag börjar bra tycker jag men det är alltid någon jag glömt att köpa till. Men i år så är jag ute i god tid enligt mig själv,det finns säkert någon duktig typ som redan är klar med alla sina. Min svärmor är sån som kan köpa julklappar redan i september, gissa om det är mycket julklappar under våran julgran. Jag ska göra ett alldeles eget pepparkakshus för första gången i år. Det är konstigt för i år känns det som om jag MÅSTE ha alla dom där svenska sakerna som jag aldrig brytt mig om förut. Jag känner mig mer svensk nu än när jag bodde i Sverige. Är det bara jag eller är det fler?

Nya grannar

Vi var ute och fixde i trädgården i söndags och en av våra grannar kom över och sa att det bor en svensk tjej tre kvarter här ifrån. Wow tänkte jag, så nära och det får jag veta först nu. Jag gick dit idag för att säga hej och presentera mig. Jag är ju lite blyg av mig och tror att svenskar här är som dom är i Sverige och tänkte att hon kanske inte ens vill att jag kommer förbi. Men hon blev så glad så. Hon är lite äldre än mig och har tre barn och bott här i 20 år jättetrevlig tjej. Jag gick in och vi började prata och jag sneglade på klockan och insåg att vi har suttit där och pratat i över två timmar, och jag som va så nervös innan jag gick dit. Det är skönt och veta att man som utlandssvensk ändras och blir oftast till det bättre när man har varit ifrån Sverige ett tag. Men det är lite lustigt för även om vi är olika som personer så har man ändå så mycket gemensamt. Nu menar jag inte att vi var så olika att vi inte gillar varandra. Hon var ju inte beredd på att jag skulle komma just då och är man inte förberedd på att en svensk ska komma förbi så är man ju fortfarande i det engelska tänket och man tappar svenska ord och så. Sedan så efter att vi pratat ett tag så ringer hennes telefon och hon pratar engelska igen och då med en bred svensk brytning. Jag känner helt igen mig på det, hjärnan hinner inte riktigt med att ändra tänket.
Men det var kul iallafall att få prata med en svenska som bor så nära och kanske har man fått en ny vän eller en kontakt. Men jag tror att det var första gången som jag i vuxen ålder knackade på nåns dörr och mer eller mindre frågade om vi skulle leka. Jag har och är fortfarande en ganska blyg tjej så jag är ganska stolt över mig själv. Hon hade det ju lite lättare att lära känna folk eftersom hon har barn då hon hänger i lekparker och på skolmöten med mera. Men det var så roligt att komma in där för det var som att gå in i vilket svenskt hem som helst. Det var mycket svenska saker, och även hon sa att hon aldrig varit så svensk som hon är här.
Det är alltid kul att träffa nya människor. Har även lärt mig att det är inte så farligt...Man har inget att förlora, men man är ju trots allt svensk och stelheten har väl inte helt gått ur än kanske. :)

Familj mm

Det här med svärföräldrar... Jag undrar om det är inbyggt i en att man ska ha svårt för svärmödrar eller om det bara är jag.
Jag tycker jättemycket om min mans familj, men det känns ibland som om jag har gift mig med hela hans familj. Det är mycket lägga sig i,i hans familj. Vi har fått enormt mycket hjälp av familjen ekonomiskt, men pga det så känns det som ett måste hela tiden. Jag menar vi kanske inte alltid vill släppa vad vi har i våra händer och springa över till deras hus för att umgås, vi har ju faktiskt ett eget liv och har andra saker planerade. Vi har planerat att hjälpa till i ett soppkök på thanksgiving och vi berättade detta för familjen och Ns mamma mer eller mindre flippade ur och sa efter allt vi gjort för er...
Jag blev lite irriterad och frågade om det bara är mutor vi fått, vilket jag kanske inte skulle ha sagt. Vi ska ju va där på jul, är inte det nog? Det tycker jag iallafall. Sen funderar jag på om det är något speciellt med mödrar och deras söner. Jag har ju inga barn själv så jag vet inte hur detta är. Men min man är den yngsta i sin syskorskara och därmed den som aldrig kommer att bli vuxen!? Jag tycker att det börjar bli lite tjatigt, eftersom han alltid och är fortfarande behandlad på det viset så beter han sig på det viset runt sin familj. Inte när han är med mig för jag tycker att han minnsan är vuxen och ska bete sig som en.
Det låter väl som om jag beklagar mig över min "nya familj". Jag menar inte att klaga, mer få ur mig lite tankar. Som sagt så tror jag att dom tycker lika mycket om mig som jag tycker om dom och det känns jättebra. Men jag är inte van detta daltandet som vuxen och det här med att man måste infinna sig hos svärföräldrarna på thanksgiving när vi vill göra något annat. Jag har väl kanske mindre förståelse för den traditionen eftersom vi inte firar den vanligtvis. Men jag tycker att eftersom julen kommer så snart efter så blir det för mycket.
Vi fick nyligen en summa pengar av Ns föräldrar som vi får göra vad vi vill med och vi ska köpa en bil tänkte vi. Men dom vill ju gärna va med och bestämma vad vi ska göra med pengarna. Vilket dom inte gör med dom andra syskonen. Vet inte varför men N tycker att det är helt naturligt och låter dom göra det. Jag skiter i vad dom gör får våra pengar numera, dom får köpa vad dom vill.
Nu ska vi göra oss i ordning för vi ska till Ns föräldrar på söndags middag med spel. ha en bra Söndag.
Ps, jag är ärlig när jag säger att jag tycker om dom.

Gamla minnen

Jag hade en storstädning här hemma härom dagen och rotade runt i allt som va. Jag satte mig ner och tittade i mitt gamla fotoalbum från när jag var bebis och min mamma skrev alltid små komentarer brevid fotona. Jag var ett ganska så vilt barn enligt mina päron. Men jag vet att mamma berättade att när pappa skulle byta blöja och klä på mig (vet inte hur gammal jag var men säg ca 5 mån kanske) och jag kunde väl inte ligga still så mer eller mindre skrek pappa till mamma (på bred hagfors dialekt) det är ju för fan som å klä en abborre. Mamma brast ut i skratt och kunde inte hjälpa pappa så han försökte förtvivlat att få på mig kläderna.
Ett annat roligt foto var från när jag var ca 4 år. Jag och min bror delade rum då, han är ett och ett halvt år yngre än mig. Jag hade gått upp ur sängen och in i badrummet och hämtat mammas brunkräm (som var populärt att använda då) och kletat in min sovande bror i. Mamma kom alltid in till oss innan hon gick och la sig och fick sig en smärre chock när hon såg min numera brun målade bror.
Sedan lite längre bak i albumet hittade jag ett foto på en kompis jag hade då. Hon var lila i håret, jag var tvungen att ta ur kortet och vända på det för att läsa vad mamma skrev. Det här kompisens pappa var präst i en av kyrkorna i Sunne och varje söndag gick ju deras familj till dit. Men jag tyckte väl att hennes långa röda hår behövdes piffas till lite så jag tog mitt lila hårspray som jag fått hos frissan och färjade kompisens hår. Det var INTE populärt. Mamma skämdes ju så hon höll på att dö, pappa däremot skrattade så han kiknade.
Min mormor sa till mamma en gång att ho borde skriva dagbok om allt jag hittade på. Men mamma menade på att hon faktiskt hade andra saker för sig än stt skriva dagbok.
Det var faktiskt roligt att läsa på baksidan på vissa kort för att komma ihåg vad jag gjorde eller vad som hade hänt. Det är nog något jag kommer att göra i fortsättningen, det är ju så lätt att man glömmer bort vissa personer eller händelser. Jag undrar om jag kommer att få igen för mina synder som barn genom att få vilda barn själv. Ja vi får se...

Telefon försäljare

Det här med telefon försäljare här i detta land är ju fanimej (ursäkta min dåliga franska) helt otroligt. Vi får ca 5-6 samtal om dagen av olika företag. Det är ju visseligen lite smålustigt för ibland är det en stackars indier som ringer och ska för det första försöka uttala mitt efternamn (Casprowiak) och det får dom ju aldrig till rätt så jag kör med att den personen har jag aldrig hört talas om så det är fel nummer. För det andra så när jag råkar till att svara (vilket händer sällan pga att jag vet att det är nån säljare) så ber dom mig att vänta kvar på att han ska avsluta sitt samtal med en annan kund! Va! Vem sitter kvar och väntar på att han ska ha tid för mig? Jag har ju inte tid att sitta och vänta på honom och ingen lust heller. Vi har nu betalat för att dom ska hålla sig borta men det finns några som har kvar vårat telefon nummer som ihärdigt ringer. Jag tycker synd om dom som har ett sånt jobb för dom flesta är ju ändå otrevliga emot dom när dom ringer, dom gör ju faktiskt sitt jobb. Men det är inte så himla roligt alla gånger att dom ringer alla tider på dygnet. Jag kan inte minnas att jag någon gång har fått ett sådant samtal i Sverige, det var en gång som det var en ung tjej som ringde. Men hon vill inte sälja något utan vill fråga mig hur ofta jag använder mig utav halstabletter,när hur var,varför. Konstigt men det var för nån undersökning. Hoppas att dom slutar snart.

Min lista

Jag läst på andras bloggar att dom gkort listor och tyckte att det var så kul att läsa dom, så jag bestämde mig för att göra en egen.Man fick mera information om folk som man inte frågar om vanligtvis



1. När gick du upp idag?
7.00

2. Diamanter eller pärlor?
Pärlor, men diamanter är inte så dumt det heller

3. Senaste filmen du såg på bio
oj, det var längesen. Knocked up tror jag

4. Favorit-TV-program?
Tittar inte så mycket på tv men jag tror det får bli House


5. Vad åt du till frukost?
Havregrynsgröt och fruktsallad


6. Vad är ditt andranamn?
Ida christina

7. Din favoritmat?
Älgköttbullar

8. Vilken mat gillar du inte?
Levermat och inälvsmat, blä

9. Favoritchips?
Grillchips

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Just nu lyssnar jag på Tom Waits

11. Vilken bil kör du?
Ingen,jag kör två hjuligt

12. Favoritmacka?
Hm, spelar inte så stor roll bara det inte är för mycket smör på och absolut inget kletigt

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Falskhet och översitteri

14. Vilka är dina favoritkläder?
Jag gillar alla sommarkläder

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Brasilien eller Sydafrika

16. Favoritklädmärke?
Fornarina jeans

17. Var vill du dra dig tillbaka?
Där det är varmt

18. Favorittid på dagen?
Morgonen

19. Var är du född?
Torsby, Värmland

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Hästhoppning och ishockey

21. Coca Cola eller Pepsi?
Pepsi

22. Fotboll eller ishockey?
Hockey.

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Morgonmänniska

24. Pedikyr eller manikyr?
Pedikyr

25. Vad ville du bli när du var liten?
Ridande polis

26. Bästa barndomsminnet?
När alla kusiner var i sommarstugan, det var alltid lika roligt

27. Varit i Afrika ?
Nope

28. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej.

29. Varit med om en bilolycka?
Nej.

30. Favoritdag i veckan?
Fredag

31. Favoritrestaurant?
Sala Thai på St Eriks plan i Stockholm

32. Favoritblommor?
Tulpaner och rosor, om man kan ha tva alternativ, jag gillar liljekonvaljer också

33. Favorit-snabbmatsrestaurant
Subway

34. Äger du en cykel?
Japp

35. Vem fick du senaste mailet från?
Min kompis Maria

36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Skulle nog behöva dra ner istället

37. Läggdags?
Runt tio

38. Senaste personen du delade en middag med?
Min man

39. Vad lyssnar du till just nu?
Teven, tittar på förlossningar på TLC

40. Favoritfärg?
Det är olika beroende på vilket humör jag är på


41. Hur många tatueringar har du?
Inga

Ett liv utan djur

Det här är min lilla vovve som jag lämnade hos min brors familj i Sverige, det är väldigt tomt efter henne. Ingen som springer efter en och vill leka och bita mig i fötterna. Vi funderade på att flyga henne hit till USA men jag vet inte vad som är rätt för henne. Hon älskar ju min brors familj och hans tre barn. Så det känns nästan som om det vore rent av elakt att ta ifrån henne familjen hon älskar. Samtidigt som vi funderar på att skaffa en ny hund här,men det känns också fel för det känns som om jag sviker Ebba (hunden). Inte för att hon vet att vi kommer att skaffa en ny hund utan det är mitt samvete som säger att nä jag har ju min hund hemma i Sverige. Konstigt det där men jag känner att jag har svårt att leva utan djur. Det är ett par i min engelska klass som säger sig hata djur. Hur kan man hata djur? Jag blev alldeles upprörd när dom sa detta. Tror inte jag skulle kunna komma överens med människor som inte tycker om djur. Att inte vilja ha egna djur eller kan ha egna djur är en annan sak, men dom sa att dom faktiskt inte tycker om djur och att dom förstår sig på människor som tänder eld på katter som springer över folks gårdar. Jag trodde faktiskt att jag skulle explodera när jag hörde detta. Helt sjukt! Jag skulle nog göra vad som helst för mina djur. Jag har även två katter som bor hos min pappa, varav den ena som jag ska ta med mig hit nästa gång jag åker till Sverige.Den andra kissen (majken) är alldeles för gammal för att flyga plus att han har lite hjärtfel så jag tror inte det skulle vara bra för honom.
Men just nu kan vi inte ha djur där vi bor av olika anledningar men jag har en sån enorm längtan efter mina katter och hund så det är inte klokt. Så hör man att det är människor som tycker om att tända eld på små oskyldiga katter, det är ju så man vill gå upp i atomer eller göra något liknande med dom. Men jag försöker sätta mig in i olika människors situationer och förstå varför vissa är som dom är och det enda jag kan komma fram till är att deras liv inte kan vara så lätt och att dom antagligen inte hade en så lätt uppväxt eller nåt.
Men det är väl bra att man inte förstår dom.
Men det är samma sak när det kommer till tjurfäktning och dogfights jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan betala pengar för att gå och se en stackars tjur ska få sina testiklar ihopsnörpta för att sen springa runt för att få massa svärd stuckna i sig. Men jag vet att det är väldigt populärt här i USA och jag blir alltid lika glad varje gång tjuren stongar ner matadoren. Jag är säkert hemsk som tycker så men ibland står jag hellre på djurens sida.
Ha en bra dag och ta hand om era djur. :)

En tankeväckare

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör
och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur
han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar".
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig
dag var Kalle där och talade om för den anställde hur man kunde se
positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och
frågade honom: "Hur lyckas du?"
Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv:
Du Har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan
välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör."
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller
att dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera
deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag.
"Det är det", svarade Kalle.
Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje
situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer
hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på
bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever
ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag
företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på
honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att
bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en
allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18
timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från
sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter
olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde
bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som
försiggick i huvudet på honom under olyckan.
"Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle.
"Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde
välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva".
"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag.
Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden
att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen
och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag
vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: "Han är döende". Jag visste att jag
måste göra något.
"Vad gjorde du då?", frågade jag.
"Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle. Hon
frågade om jag var allergisk mot något. "Ja", svarade jag. Läkarna och
sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett
djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften". Genom deras skratt sa jag till
dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död".
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av
sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja
att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina
bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Egentligen är dagen idag den
morgondag som du bekymrade dig för igår.

Nära men ändå så långt borta

I bland känns det lite tungt att vara så långt borta från sina vänner i Sverige. Det är ju vänner man har kännt väldigt länge och som det är så enkelt att umgås med. Här har jag ännu inte fått någon nära vän och det börjar kännas lite ensamt. Det är inte det att jag är ensam jag har ju min man att umgås och han är ju min bästa vän men jag behöver att ha någon annan att umgås med eller att fika med. Hur gör man? Jag menar det brukade ju va så himla enkelt att få nya vänner. Vad har hänt? Som vuxen känns det nästan som om man måste imponera och vara alla till lags för att få folk på fall och få dom att bli ens vänner. Jag har börjat inse att vännerna där hemma har liksom gått vidare efter att jag har flyttat, deras värld stannar ju inte bara för att jag inte är där.
Men mest jobbigt tycker jag att det är när man pratar med kompisar på telefon eller får email och dom säger att dom är ledsna för olika anledningar, då vill man ju gärna vara där för dom och kunna springa dit och ge dom en kram och försöka trösta så gott man kan. Även om en själv känner sig nere så vill man kanske bara få vara nära ens vänner.
Men eftersom jag inte har något jobb eller går i skolan så är det ganska svårt att få nya vänner, jag är inte den typen av person som kan gå fram till vem som helst och börja prata. Så jag är ganska ensam mycket och ofta och det leder ju också till mycket funderingar kanske alldeles för mycket ibland.
Jag läser engelska 3 dagar i veckan men dom jag läser med är här för en kortare tid och dom har väldigt mycket för sig med små barn och annat så jag har inte kommit någon nära där. Jag ser mig själv ny här fortfarande, jag flyttade hit i februari, jag är fortfarande i det stadie där jag tycker att jag har mina vänner i Sverige och behöver minnsan inga nya. Jag börjar inse sakta men säkert att jag behöver nya vänner här också.
Jag har ju valt att flytta hit och valt att ha ett liv här så det innebär ju också att skaffa nya vänner här med, men jag har kännt tills nu att jag svikit mina vänner genom att lämna dom, så jag ville inte skaffa nya vänner för jag ville inte svika dom mer än vad jag gjort. Men en av mina vänner sa att jag sviker henne mer om jag sitter hemma ensam och känner mig isolerad, dom vill ju att jag ska vara lycklig och le varje dag. Så jag tror att det gäller att komma över tröskeln, ibland en ganska hög tröskel och vara mera öppen och släppa in nya människor i sitt liv. Vänner är något oslagbart och man ska vara väldigt glad för dom vänner man har.

Snart kommer regnet... :)

Underbara Söndag, idag har det varit en riktigt solig och skön dag. Jag och N (min man) tog en långpromenad. Vi är nämligen ute efter att köpa bil och vi har sett en Volvo till salu och den ska finnas någonstans här i Corvallis så vi tänkte att vi kunde ta en promenad för att se om vi kunde hitta den för att ta oss en titt. Vi gick och gick men hittade aldrig bilen, vi kunde ju ha ringt och frågat bilägarna vart dom bor men vi visste inte riktigt hur intresserade är så vi tänkte försöka på egen hand. Men vi fick oss som sagt va en skön lång höst promenad iallafall. Det är ganska kul att gå förbi alla hus nu när dom är dekorerade med pumpor och annat, vi såg ett hus som nu är alldeles överdekorerat med lampor, inför julen skulle jag tro. Helt vanisnnigt, jag kan inte förstå hur man vill ha det sådär. Det var lampor högt som lågt, stackars grannarna, hoppas dom inte blinkar också. Någon hade satt ut sina renar i sitt leriga gräs, ni vet såna som rör på sig och lyser. Det är väl ändå lite tidigt och jag tycker det ser så sorgligt ut att ha såna här när det inte finns snö. Jag försöker att lapa upp så mycket sol,värme och alla vackra färger som möjligt här nu för snart kommer regnet och det slutar inte förrän till sommaren. Så för att förbereda mig för den kommande regnperioden så var vi till REI och inhandlade regnkläder och stövlar. Så nu är vi inte rädda för regnet här längre. Alla dessa mönster som finns på gummistövlarna, blommiga, randiga, rutiga, med grodor på, ja allt möjligt. Jag frågade min man om han ville ha ett par stövlar med öron och nos på, dom föreställde ett par hundar, jag fick bara en blick tillbaka.
Men jag undrar om jag kommer att behöva använda min tjocka dunjacka jag tog med mig från Sverige. För här i Oregon blir det inte så kallt och det snöar sällan. Det kommer att bli konstigt att fira jul utan snö. Ja jul ja, jag har skrivit en låång lista vad jag vill ha ifrån Sverige från mina föräldrar. Det blir nog också en tur till IKEA för att inhandla lite julsaker, vet dock inte vad för typ av julsaker dom har men jag hoppas att dom har ljusstakar och lite annat.
Nej nu ska jag sluta tänka på julen och dekorera min balkong med pumpor.

Några tankar från mig

Hej!
Efter att ha bott här i Oregon ett tag nu så börjar saknaden efter min familj hemma i Sverige bli ganska stor. Vi rings och mailar ganska ofta, men det är ju inte samma sak som att få en kram av mamma eller pappa och få retas med sina bröder. Jag kan för tillfället inte lämna landet pga att jag skickade in ansökningarna om mitt Green Card efter att mitt turistvisum gått ut. Så jag får så snällt vänta på att ansökningsprosessen ska vara över och bli godkänd. Men saknaden av det vardagliga från Sverige finns ju ochså där, som att umgås med mina underbara vänner eller att bara gå till ICA och handla. Där jag kommer ifrån känner man i princip alla eller man känner ialla fall igen dom flesta då det bara bor ca 15000 personer där. Så går man till tex ICA eller på promenad så kan man vara ganska så säker på att man möter någon man känner. När jag bodde där tyckte jag att det kunde vara jobbigt men nu när jag inte bor där längre kan jag sakna det, man saknar ju inte kon förrän båset är tomt. Eller hur man nu säger det.
Men något jag har lagt märke till när jag går ut här är att folk använder droger mer eller mer öppet och jag har blivit erbjuder marijuana flera gånger, varje gång jag tackar nej och säger att jag knarkar inte så får jag konstiga blickar. Dom säger att marijuana inte är någon drog utan något som dom gämför med vanliga cigaretter. Jag känner mig ganska ofta olustig i dessa situationer och vet inte vad jag ska säga. Jag har ju alltid tyckt och tycker fortfarande att det ÄR en drog, alkohol är ju också en drog men det är mer ok eftersom det är lagligt. Det finns ju en anledning till varför vissa droger är olagliga. Jag vet inte om det är lika vanligt i Sverige att man röker på och erbjuder folk att röka på så öppet som dom gör här, eller om det bara är jag som lever i en skyddad värld.
En annan sak jag har reagerat på är dessa alla avgifter för ALLT. Jag skulle gå till banken här för att sätta in pengar på mitt svenska bank konto och dom tog ut en avgift på $45 för att överföra pengar till en annan bank utomlands. Helt sjukt! Jag för över pengar från min svenska internetbank gratis till vilket bank konto jag vill.
Det kostar att svara i mobiltelefonen när någon ringer och det kostar att ta emot sms när någon smsar mig. mm
Men annars så är det faktiskt ganska här. Det jag inte saknar från Sverige är alla människor som spinger på en utan att be om ursäkt, surströmming som min mamma envist ska äta varje år och regniga sommrar. Jag fick regnig vinter istället.
Men det är ganska lustigt för man vänjer sig vid det mesta även om det är saker man inte tycker om eller saker man kanske till och med hatar, man reagerar inte över det efter ett tag. Så jag känner mig mer och mer hemma här allt eftersom tiden går.
Nu sätter jag punkt här, ha en bra dag.

Min allra första blog

Ja nu har jag äntligen också skaffat mig en blogg, efter att ha följt och lusläst många bloggar så tyckte jag att det var dags att ha min egen. Det blev som en del av min vardag att läsa andras bloggar. Speciellt andra utlandssvenskars bloggar för att läsa om hur andra i samma situation har det och hur dom löser vardagliga problem mm. Jag är fortfarande osäker på vad just jag ska kludda ner på min blog, jag tycker att alla andra skriver så himla bra, det är nästan som om dom är födda med pennan eller numera tangentbordet i handen. Jag har insett att inte många idag använder penna och papper numera, jag fick ett handskrivet brev från min faster och tyckte att det var så himla kul att öppna brevet och veckla ut det och få hålla brevet i handen när jag läser det så jag satte mig ner och skrev brev för hand till mina vänner och postade dom och kände mig väldigt nöjd. Jag har dock inte fått några handskrivna svar än, jag antar att mina vänner lever mer i nuet än vad jag gör så dom svarade mig med ett email. Men det är kul att läsa det med. Men jag tycker att det är svårt att skiva vykort till folk när man är utomlands, det blir att jag skriver samma på alla kort, " hej! här är det varmt och soligt, vi bara njuter och har det bra" mm eler liknande. Eller liknande. Så nu för tiden brukar jag inte skriva kort utan jag berättar helt enkelt hur vi hade det när vi kommer hem.
Men huruvida mina skrivkunskaper är lär vi väl få uppleva här om jag lyckas att komma på intresanta saker att skriva om.
Jag kanske ska börja att berätta om mig själv. Jag är en tjej från lilla orten Sunne i mitten av Sverige, hjärtat av Värmland som vi värmlanningar älskar att säga. Jag blev trött på Sverige 2004 och bestämde mig för att åka till Nya Zeeland på semester i 6 månader, ett av dom vackraste länderna i världen (enligt mig iallafall). Där träffade jag en trevlig kille som råkade va en amerikan och som fick mig att flytta hit för att sedan råkade bli min man.Det blev en kort beskrivning om vart jag är ifrån ialla fall.
Jag har efter att ha bott här i USA sedan februari kommit in i en någorlunda vardagslunk. Jag har dock inte fått något jobb än men det kommer väl det med. Det kanske blir lättare att få ett jobb om jag får mitt gröna kort någon gång. Det tycks skrämma en del arbetsgivare att man inte har ett grönt kort att visa upp även om man är tillåten att jobba. Men jag ska nu ge mig iväg och ge ut några brev till några ställen runt om i Corvallis som verkar vara intressanta ställen att jobba på, så håll tummarna. Det får nog vara bra för denna gång, det är trots allt första gången jag bloggar. Hm undra om det kommer vara någon som läser det här.