Nära men ändå så långt borta

I bland känns det lite tungt att vara så långt borta från sina vänner i Sverige. Det är ju vänner man har kännt väldigt länge och som det är så enkelt att umgås med. Här har jag ännu inte fått någon nära vän och det börjar kännas lite ensamt. Det är inte det att jag är ensam jag har ju min man att umgås och han är ju min bästa vän men jag behöver att ha någon annan att umgås med eller att fika med. Hur gör man? Jag menar det brukade ju va så himla enkelt att få nya vänner. Vad har hänt? Som vuxen känns det nästan som om man måste imponera och vara alla till lags för att få folk på fall och få dom att bli ens vänner. Jag har börjat inse att vännerna där hemma har liksom gått vidare efter att jag har flyttat, deras värld stannar ju inte bara för att jag inte är där.
Men mest jobbigt tycker jag att det är när man pratar med kompisar på telefon eller får email och dom säger att dom är ledsna för olika anledningar, då vill man ju gärna vara där för dom och kunna springa dit och ge dom en kram och försöka trösta så gott man kan. Även om en själv känner sig nere så vill man kanske bara få vara nära ens vänner.
Men eftersom jag inte har något jobb eller går i skolan så är det ganska svårt att få nya vänner, jag är inte den typen av person som kan gå fram till vem som helst och börja prata. Så jag är ganska ensam mycket och ofta och det leder ju också till mycket funderingar kanske alldeles för mycket ibland.
Jag läser engelska 3 dagar i veckan men dom jag läser med är här för en kortare tid och dom har väldigt mycket för sig med små barn och annat så jag har inte kommit någon nära där. Jag ser mig själv ny här fortfarande, jag flyttade hit i februari, jag är fortfarande i det stadie där jag tycker att jag har mina vänner i Sverige och behöver minnsan inga nya. Jag börjar inse sakta men säkert att jag behöver nya vänner här också.
Jag har ju valt att flytta hit och valt att ha ett liv här så det innebär ju också att skaffa nya vänner här med, men jag har kännt tills nu att jag svikit mina vänner genom att lämna dom, så jag ville inte skaffa nya vänner för jag ville inte svika dom mer än vad jag gjort. Men en av mina vänner sa att jag sviker henne mer om jag sitter hemma ensam och känner mig isolerad, dom vill ju att jag ska vara lycklig och le varje dag. Så jag tror att det gäller att komma över tröskeln, ibland en ganska hög tröskel och vara mera öppen och släppa in nya människor i sitt liv. Vänner är något oslagbart och man ska vara väldigt glad för dom vänner man har.