Det var ett tag sedan jag bloggade. Jag går ju på community college och läser engelska (EOSL) och jag har börjat hjälpa till på en skola i en liten stad norr om Corvallis som heter Jefferson. Det är en ganska fattig stad och många av barnen kommer från "trasiga" familjer. Jag har aldrig jobbat med "sådana" barn och det känns väldigt bra att kunna hjälpa till där det verkligen behövs. Jag har hjälpt till i skolor där alla barn har ett varmt och tryggt hem att komma till efter skolan,där mamma och pappa finns för barnen. Barnens första uppgift på tisdags morgon var att måla och skriva några rader om vad dom gjort under helgen. En av barnen målade ett stort rum med en liten person i ena hörnet, det var hennes pappa. Han åkte in i fängelse för våld mot hennes mamma. Ett annat barn skrev om hur arg han var på sin pappa för han är alltid så dum då han är hemma. Man vill ju stoppa ner dom här fina barnen och ta med dom hem och ge dom ett hem dom förtjänar. Dom här barnen har väldigt svårt att sitta stilla så det krävs mycket tålamod. Men när man vet hur dom har det där hemma så är det lättare att hålla tålamodet uppe. Jag menar om jag skulle ha jobbat i någon rikemans skola där alla barn har allt dom behöver och mer därtill så skulle tålamodet nog ta slut betydligt mycket fortare.
Det är ju ett ganska viktigt jobb läraren i denna klass har för hon kanske är den enda vuxna människan som pratar med barnen denna dag. Så jag mer än gärna hjälper till där. Det är bara en dag i veckan, jag önskar att jag kunde ställa upp mer. Men rektorn på skolan tycker inte att dom behöver mer hjälp än så, tyvärr.
Men förhoppningsvis så lyckas jag hitta något betalande jobb snart så jag kan få ett "normalt" liv. Men nu innan jul gör det mig inte så mycket att gå hemma. Jag som många andra gillar att pyssla och greja inför jul. Jag har börjat köpa julklappar redan nu, jag är annars typen som är ute i sista minuten. Jag börjar bra tycker jag men det är alltid någon jag glömt att köpa till. Men i år så är jag ute i god tid enligt mig själv,det finns säkert någon duktig typ som redan är klar med alla sina. Min svärmor är sån som kan köpa julklappar redan i september, gissa om det är mycket julklappar under våran julgran. Jag ska göra ett alldeles eget pepparkakshus för första gången i år. Det är konstigt för i år känns det som om jag MÅSTE ha alla dom där svenska sakerna som jag aldrig brytt mig om förut. Jag känner mig mer svensk nu än när jag bodde i Sverige. Är det bara jag eller är det fler?
5 comments:
Å jag tycker dt låter så otroligt hemskt att vissa barn växer upp under sådana förhållanden! Men det är verklgien otroligt bra att du ställer upp och hjälper till! Jag tror sådant kan betyda jättemycket!
Ang julfirande och svenskhet så tror jag det är väldigt vanligt att man håller ännu mer på traditionerna när man flyttat utomlands. Man blir mycket mer nationalistisk. Se även på de som invandrar till t ex Sverige från andra länder. ofta håller de benhårt på sina traditioner och jag tror att det är likadant med detta. Att de kanske inte skulle gjort detta lika hårt om de inte flyttat till ett annat land. Men man upptäcker ju ofta sin egen nationalitet/kultur/religion eller vad man ska kalla det för, mycket starkare när man är på en plats där inte alla delar detta.
Jag jobbade ett tag som 'substitute teacher'. Valdigt ofta hade jag klasser dar *ingen* pratade engelska - bara spanska, och det har jag ju tyvarr aldrig lart mig. Nastan alltid fanns det nagon *forstandig* flicka som kunde oversatta. Manga barn var fattiga och hade det svart - det finns barn som svalter ihjal har i SA...
Nar jag forst flyttade hit var jag noga med att fira svenska hogtider, men nu har jag gett upp - det ar svart att hitta bade mat och pynt, tycker jag? Fast vi firar jul i tva dagar i var familj, sa vi ater sill och potatis pa julafton och kalkon pa juldagen. Man gor sa gott man kan!
Saltistjejen: Ja man är ju van sin egna barndom eller den man ger sina barn och den var och ev är ju helt fantastiks. Men som sagt var så är det ju bra att man kan hjälpa till där det behövs.
Jag har aldrig tänkt på det här med svenskhet innan jag flyttade utomlands, intressant.
Aurorabuddha: Ja visst är det frustrerande när man inte vet vad barnen förstår och inte eftersom man själv inte kan spanska. Dom här barnen svälter kanske inte men dom har det svårt med andra saker i hemmet.
Ja vi ska fira lite svensk jul den 24:e och den 25:e blir det den amerikanska varianten. Mycket blir det men det blir ju inte bättre än man gör det.
Vad intressant att läsa om ditt volontärsarbete. Vad beundransvärt att du gör detta och vilken bra erfarenhet, ur många perspektiv! Jag kan tycka att det nästan är obegripligt sorgligt med alla dessa barn som växer upp under svåra omständigheter, det gör helt enkelt ont i hjärtat att bara läsa om det tycker jag! Ja, vem står upp för dem?
Och nej, det är inte bara du. Det känns extra viktigt med allt det svenska på de stora svenska helgerna. För mig är det jul och midsommar som jag vill ska vara hel-svenska, med allt som det innebär! Jag är själv andra generationens invandrare (i Sverige) och tycker att det varit härligt att få växa upp med tradtioner från mina föräldrar samt att skapa nya i Sverige. Jag vill ge mina barn samma sak!
Vad fint, Fräken, att du volonterar på en sådan skola. DU gör ett jättejobb där som dessutom är uppskattat. Hoppas du kan fortsätta där även efter att du fått ett betalande jobb. Du kan kanske bli en sk "big sister" till ngt barn?
Ibland är det svårt att se skuggsidan, och se hur pass nära den ligger.
Visst blir det svenska ÄNNU viktigare runt julen...You bet!!
Jag blir svenskare än ngnsin i juletid. Lyssnar på svensk julmusik, bakar svenska kakor och är skitnoga med att fira på julafton.
FAST, vi har det bästa av två världar: Svensk julafton den 24 och amerikansk juldag den 25!
Post a Comment