Tuesday, October 16, 2007

En tankeväckare

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör
och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur
han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar".
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig
dag var Kalle där och talade om för den anställde hur man kunde se
positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och
frågade honom: "Hur lyckas du?"
Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv:
Du Har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan
välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör."
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller
att dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera
deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag.
"Det är det", svarade Kalle.
Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje
situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer
hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på
bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever
ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag
företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på
honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att
bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en
allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18
timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från
sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter
olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde
bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som
försiggick i huvudet på honom under olyckan.
"Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle.
"Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde
välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva".
"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag.
Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden
att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen
och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag
vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: "Han är döende". Jag visste att jag
måste göra något.
"Vad gjorde du då?", frågade jag.
"Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle. Hon
frågade om jag var allergisk mot något. "Ja", svarade jag. Läkarna och
sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett
djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften". Genom deras skratt sa jag till
dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död".
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av
sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja
att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina
bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Egentligen är dagen idag den
morgondag som du bekymrade dig för igår.

1 comment:

Monica said...

Wow, jag blev helt tårögd av att läsa denna berättelse. För vilken inspiration Kalle är! Och vad tydligt han visar på att vi i de ofta faktiskt har ett val! Jag tror att livet blir så mycket bättre om man som Kalle lyckas få in i sitt lilla huvud att vi har makten över hur vi mår. Ibland kan jag tänka likadant men sedan gör jag ett (ibland)medvetet val att tycka lite synd om mig själv och vältra mig i lite självömkan. Inte så vidare värst produktivt, men, men..

Jag jobbade mycket som utbildare förr och då fick vi gå en massa utvecklingskurser och de går ju alla mer eller mindre ut på det som du beskriver. Att vi kan välja att vara offer för vår historia och det som hänt oss med allt vad det innebär, eller så kan man ta tag i kritiska röster i huvudet, titta på vad de står för och se att de faktiskt inte levererar sanningar.

Mycket intressant det här, tycker jag!