Jag hade en storstädning här hemma härom dagen och rotade runt i allt som va. Jag satte mig ner och tittade i mitt gamla fotoalbum från när jag var bebis och min mamma skrev alltid små komentarer brevid fotona. Jag var ett ganska så vilt barn enligt mina päron. Men jag vet att mamma berättade att när pappa skulle byta blöja och klä på mig (vet inte hur gammal jag var men säg ca 5 mån kanske) och jag kunde väl inte ligga still så mer eller mindre skrek pappa till mamma (på bred hagfors dialekt) det är ju för fan som å klä en abborre. Mamma brast ut i skratt och kunde inte hjälpa pappa så han försökte förtvivlat att få på mig kläderna.
Ett annat roligt foto var från när jag var ca 4 år. Jag och min bror delade rum då, han är ett och ett halvt år yngre än mig. Jag hade gått upp ur sängen och in i badrummet och hämtat mammas brunkräm (som var populärt att använda då) och kletat in min sovande bror i. Mamma kom alltid in till oss innan hon gick och la sig och fick sig en smärre chock när hon såg min numera brun målade bror.
Sedan lite längre bak i albumet hittade jag ett foto på en kompis jag hade då. Hon var lila i håret, jag var tvungen att ta ur kortet och vända på det för att läsa vad mamma skrev. Det här kompisens pappa var präst i en av kyrkorna i Sunne och varje söndag gick ju deras familj till dit. Men jag tyckte väl att hennes långa röda hår behövdes piffas till lite så jag tog mitt lila hårspray som jag fått hos frissan och färjade kompisens hår. Det var INTE populärt. Mamma skämdes ju så hon höll på att dö, pappa däremot skrattade så han kiknade.
Min mormor sa till mamma en gång att ho borde skriva dagbok om allt jag hittade på. Men mamma menade på att hon faktiskt hade andra saker för sig än stt skriva dagbok.
Det var faktiskt roligt att läsa på baksidan på vissa kort för att komma ihåg vad jag gjorde eller vad som hade hänt. Det är nog något jag kommer att göra i fortsättningen, det är ju så lätt att man glömmer bort vissa personer eller händelser. Jag undrar om jag kommer att få igen för mina synder som barn genom att få vilda barn själv. Ja vi får se...
1 comment:
Hej Fröken Fräken!
Nu har jag hittat till din blogg! kul!!! Tycker det låter jätteroligt att ha kommentarer till korten. De kort jag har sett av mig själv som liten har inte så många kommentarer. Men man får ju lite mer bakgrund till hela situationen ifall ens föräldrar skrivit lite om fotot. Nu för tiden har iofs alla (inkl jag själv) sina foton på datorn och det är sällan man ens får se de som papperskopior. Så man ska väl inte klaga... ;-)
Post a Comment