Vi var ute och fixde i trädgården i söndags och en av våra grannar kom över och sa att det bor en svensk tjej tre kvarter här ifrån. Wow tänkte jag, så nära och det får jag veta först nu. Jag gick dit idag för att säga hej och presentera mig. Jag är ju lite blyg av mig och tror att svenskar här är som dom är i Sverige och tänkte att hon kanske inte ens vill att jag kommer förbi. Men hon blev så glad så. Hon är lite äldre än mig och har tre barn och bott här i 20 år jättetrevlig tjej. Jag gick in och vi började prata och jag sneglade på klockan och insåg att vi har suttit där och pratat i över två timmar, och jag som va så nervös innan jag gick dit. Det är skönt och veta att man som utlandssvensk ändras och blir oftast till det bättre när man har varit ifrån Sverige ett tag. Men det är lite lustigt för även om vi är olika som personer så har man ändå så mycket gemensamt. Nu menar jag inte att vi var så olika att vi inte gillar varandra. Hon var ju inte beredd på att jag skulle komma just då och är man inte förberedd på att en svensk ska komma förbi så är man ju fortfarande i det engelska tänket och man tappar svenska ord och så. Sedan så efter att vi pratat ett tag så ringer hennes telefon och hon pratar engelska igen och då med en bred svensk brytning. Jag känner helt igen mig på det, hjärnan hinner inte riktigt med att ändra tänket.
Men det var kul iallafall att få prata med en svenska som bor så nära och kanske har man fått en ny vän eller en kontakt. Men jag tror att det var första gången som jag i vuxen ålder knackade på nåns dörr och mer eller mindre frågade om vi skulle leka. Jag har och är fortfarande en ganska blyg tjej så jag är ganska stolt över mig själv. Hon hade det ju lite lättare att lära känna folk eftersom hon har barn då hon hänger i lekparker och på skolmöten med mera. Men det var så roligt att komma in där för det var som att gå in i vilket svenskt hem som helst. Det var mycket svenska saker, och även hon sa att hon aldrig varit så svensk som hon är här.
Det är alltid kul att träffa nya människor. Har även lärt mig att det är inte så farligt...Man har inget att förlora, men man är ju trots allt svensk och stelheten har väl inte helt gått ur än kanske. :)
5 comments:
Å vad roligt!!! Det är kul att träffa utlandssvenskar ibland. Och att få en på så nära håll som man känner att man gillar måste kännas jättekul!
Och jag har surfat runt pa natet och hittat alla ni svenska tjejer som bloggar. Sa kul! Jag hittade till och med en tjej har i San Antonio som ar fran Sverige och jag emailade henne - men hon var just ifard med att fa sitt andra barn, sa vi ska traffas sa snart hon kommit i ordning efter det!
Saltistjejen: Ja det var faktiskt jätteroligt att träffa henne och att det var så nära är ju helt otroligt kul.
aurorabuddha: Kul att du hittade hit. Visst är det roligt att träffa på andra svenskar, man har ju ändå en del gemensamt att prata om.
SÅ himla roligt, fräken!! Jag blir så glad för din skull! Och jag hoppas att ni kan fortsätta bli bra kompisar nu!
Jag skulle bli själaglad om ngn svensk tjej kom och knackade på min dörr som du gjorde! Det trots att jag känner många svenskor i DC området!! Det du gjorde var riktigt BRA!! Friskt vunnet!
Vad kul, verkligen. Jag förstår precis vad du menar. Jag hittade ju rätt nyligen min nya svenska kompis här i Hillsboro. Modigt av dig att bara knacka på, man tvingas göra sådana modiga saker när man flyttat utomlands. Förresten, det finns en massa svenskar och skandinaviska saker i Oregon. Det mesta är kanske mer koncentrerat till Portlandområdet, men i alla fall. Du kan t.ex. kolla in www.scanheritage.org, www.newsweden.org
De har tydligen en massa grejer på gång, förra lördagen lär det ska ha varit lucia-lunch med smörgåsbord.
Post a Comment