Gamla minnen

Jag hade en storstädning här hemma härom dagen och rotade runt i allt som va. Jag satte mig ner och tittade i mitt gamla fotoalbum från när jag var bebis och min mamma skrev alltid små komentarer brevid fotona. Jag var ett ganska så vilt barn enligt mina päron. Men jag vet att mamma berättade att när pappa skulle byta blöja och klä på mig (vet inte hur gammal jag var men säg ca 5 mån kanske) och jag kunde väl inte ligga still så mer eller mindre skrek pappa till mamma (på bred hagfors dialekt) det är ju för fan som å klä en abborre. Mamma brast ut i skratt och kunde inte hjälpa pappa så han försökte förtvivlat att få på mig kläderna.
Ett annat roligt foto var från när jag var ca 4 år. Jag och min bror delade rum då, han är ett och ett halvt år yngre än mig. Jag hade gått upp ur sängen och in i badrummet och hämtat mammas brunkräm (som var populärt att använda då) och kletat in min sovande bror i. Mamma kom alltid in till oss innan hon gick och la sig och fick sig en smärre chock när hon såg min numera brun målade bror.
Sedan lite längre bak i albumet hittade jag ett foto på en kompis jag hade då. Hon var lila i håret, jag var tvungen att ta ur kortet och vända på det för att läsa vad mamma skrev. Det här kompisens pappa var präst i en av kyrkorna i Sunne och varje söndag gick ju deras familj till dit. Men jag tyckte väl att hennes långa röda hår behövdes piffas till lite så jag tog mitt lila hårspray som jag fått hos frissan och färjade kompisens hår. Det var INTE populärt. Mamma skämdes ju så hon höll på att dö, pappa däremot skrattade så han kiknade.
Min mormor sa till mamma en gång att ho borde skriva dagbok om allt jag hittade på. Men mamma menade på att hon faktiskt hade andra saker för sig än stt skriva dagbok.
Det var faktiskt roligt att läsa på baksidan på vissa kort för att komma ihåg vad jag gjorde eller vad som hade hänt. Det är nog något jag kommer att göra i fortsättningen, det är ju så lätt att man glömmer bort vissa personer eller händelser. Jag undrar om jag kommer att få igen för mina synder som barn genom att få vilda barn själv. Ja vi får se...

Telefon försäljare

Det här med telefon försäljare här i detta land är ju fanimej (ursäkta min dåliga franska) helt otroligt. Vi får ca 5-6 samtal om dagen av olika företag. Det är ju visseligen lite smålustigt för ibland är det en stackars indier som ringer och ska för det första försöka uttala mitt efternamn (Casprowiak) och det får dom ju aldrig till rätt så jag kör med att den personen har jag aldrig hört talas om så det är fel nummer. För det andra så när jag råkar till att svara (vilket händer sällan pga att jag vet att det är nån säljare) så ber dom mig att vänta kvar på att han ska avsluta sitt samtal med en annan kund! Va! Vem sitter kvar och väntar på att han ska ha tid för mig? Jag har ju inte tid att sitta och vänta på honom och ingen lust heller. Vi har nu betalat för att dom ska hålla sig borta men det finns några som har kvar vårat telefon nummer som ihärdigt ringer. Jag tycker synd om dom som har ett sånt jobb för dom flesta är ju ändå otrevliga emot dom när dom ringer, dom gör ju faktiskt sitt jobb. Men det är inte så himla roligt alla gånger att dom ringer alla tider på dygnet. Jag kan inte minnas att jag någon gång har fått ett sådant samtal i Sverige, det var en gång som det var en ung tjej som ringde. Men hon vill inte sälja något utan vill fråga mig hur ofta jag använder mig utav halstabletter,när hur var,varför. Konstigt men det var för nån undersökning. Hoppas att dom slutar snart.

Min lista

Jag läst på andras bloggar att dom gkort listor och tyckte att det var så kul att läsa dom, så jag bestämde mig för att göra en egen.Man fick mera information om folk som man inte frågar om vanligtvis



1. När gick du upp idag?
7.00

2. Diamanter eller pärlor?
Pärlor, men diamanter är inte så dumt det heller

3. Senaste filmen du såg på bio
oj, det var längesen. Knocked up tror jag

4. Favorit-TV-program?
Tittar inte så mycket på tv men jag tror det får bli House


5. Vad åt du till frukost?
Havregrynsgröt och fruktsallad


6. Vad är ditt andranamn?
Ida christina

7. Din favoritmat?
Älgköttbullar

8. Vilken mat gillar du inte?
Levermat och inälvsmat, blä

9. Favoritchips?
Grillchips

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Just nu lyssnar jag på Tom Waits

11. Vilken bil kör du?
Ingen,jag kör två hjuligt

12. Favoritmacka?
Hm, spelar inte så stor roll bara det inte är för mycket smör på och absolut inget kletigt

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Falskhet och översitteri

14. Vilka är dina favoritkläder?
Jag gillar alla sommarkläder

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Brasilien eller Sydafrika

16. Favoritklädmärke?
Fornarina jeans

17. Var vill du dra dig tillbaka?
Där det är varmt

18. Favorittid på dagen?
Morgonen

19. Var är du född?
Torsby, Värmland

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Hästhoppning och ishockey

21. Coca Cola eller Pepsi?
Pepsi

22. Fotboll eller ishockey?
Hockey.

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Morgonmänniska

24. Pedikyr eller manikyr?
Pedikyr

25. Vad ville du bli när du var liten?
Ridande polis

26. Bästa barndomsminnet?
När alla kusiner var i sommarstugan, det var alltid lika roligt

27. Varit i Afrika ?
Nope

28. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej.

29. Varit med om en bilolycka?
Nej.

30. Favoritdag i veckan?
Fredag

31. Favoritrestaurant?
Sala Thai på St Eriks plan i Stockholm

32. Favoritblommor?
Tulpaner och rosor, om man kan ha tva alternativ, jag gillar liljekonvaljer också

33. Favorit-snabbmatsrestaurant
Subway

34. Äger du en cykel?
Japp

35. Vem fick du senaste mailet från?
Min kompis Maria

36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Skulle nog behöva dra ner istället

37. Läggdags?
Runt tio

38. Senaste personen du delade en middag med?
Min man

39. Vad lyssnar du till just nu?
Teven, tittar på förlossningar på TLC

40. Favoritfärg?
Det är olika beroende på vilket humör jag är på


41. Hur många tatueringar har du?
Inga

Ett liv utan djur

Det här är min lilla vovve som jag lämnade hos min brors familj i Sverige, det är väldigt tomt efter henne. Ingen som springer efter en och vill leka och bita mig i fötterna. Vi funderade på att flyga henne hit till USA men jag vet inte vad som är rätt för henne. Hon älskar ju min brors familj och hans tre barn. Så det känns nästan som om det vore rent av elakt att ta ifrån henne familjen hon älskar. Samtidigt som vi funderar på att skaffa en ny hund här,men det känns också fel för det känns som om jag sviker Ebba (hunden). Inte för att hon vet att vi kommer att skaffa en ny hund utan det är mitt samvete som säger att nä jag har ju min hund hemma i Sverige. Konstigt det där men jag känner att jag har svårt att leva utan djur. Det är ett par i min engelska klass som säger sig hata djur. Hur kan man hata djur? Jag blev alldeles upprörd när dom sa detta. Tror inte jag skulle kunna komma överens med människor som inte tycker om djur. Att inte vilja ha egna djur eller kan ha egna djur är en annan sak, men dom sa att dom faktiskt inte tycker om djur och att dom förstår sig på människor som tänder eld på katter som springer över folks gårdar. Jag trodde faktiskt att jag skulle explodera när jag hörde detta. Helt sjukt! Jag skulle nog göra vad som helst för mina djur. Jag har även två katter som bor hos min pappa, varav den ena som jag ska ta med mig hit nästa gång jag åker till Sverige.Den andra kissen (majken) är alldeles för gammal för att flyga plus att han har lite hjärtfel så jag tror inte det skulle vara bra för honom.
Men just nu kan vi inte ha djur där vi bor av olika anledningar men jag har en sån enorm längtan efter mina katter och hund så det är inte klokt. Så hör man att det är människor som tycker om att tända eld på små oskyldiga katter, det är ju så man vill gå upp i atomer eller göra något liknande med dom. Men jag försöker sätta mig in i olika människors situationer och förstå varför vissa är som dom är och det enda jag kan komma fram till är att deras liv inte kan vara så lätt och att dom antagligen inte hade en så lätt uppväxt eller nåt.
Men det är väl bra att man inte förstår dom.
Men det är samma sak när det kommer till tjurfäktning och dogfights jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan betala pengar för att gå och se en stackars tjur ska få sina testiklar ihopsnörpta för att sen springa runt för att få massa svärd stuckna i sig. Men jag vet att det är väldigt populärt här i USA och jag blir alltid lika glad varje gång tjuren stongar ner matadoren. Jag är säkert hemsk som tycker så men ibland står jag hellre på djurens sida.
Ha en bra dag och ta hand om era djur. :)

En tankeväckare

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör
och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur
han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar".
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig
dag var Kalle där och talade om för den anställde hur man kunde se
positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och
frågade honom: "Hur lyckas du?"
Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv:
Du Har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan
välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör."
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller
att dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera
deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.
Jag väljer de positiva sidorna i livet.
"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag.
"Det är det", svarade Kalle.
Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje
situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer
hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på
bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever
ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag
företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på
honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att
bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en
allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18
timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från
sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter
olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde
bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som
försiggick i huvudet på honom under olyckan.
"Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle.
"Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde
välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva".
"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag.
Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden
att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen
och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag
vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: "Han är döende". Jag visste att jag
måste göra något.
"Vad gjorde du då?", frågade jag.
"Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle. Hon
frågade om jag var allergisk mot något. "Ja", svarade jag. Läkarna och
sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett
djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften". Genom deras skratt sa jag till
dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död".
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av
sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja
att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

"Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina
bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Egentligen är dagen idag den
morgondag som du bekymrade dig för igår.

Nära men ändå så långt borta

I bland känns det lite tungt att vara så långt borta från sina vänner i Sverige. Det är ju vänner man har kännt väldigt länge och som det är så enkelt att umgås med. Här har jag ännu inte fått någon nära vän och det börjar kännas lite ensamt. Det är inte det att jag är ensam jag har ju min man att umgås och han är ju min bästa vän men jag behöver att ha någon annan att umgås med eller att fika med. Hur gör man? Jag menar det brukade ju va så himla enkelt att få nya vänner. Vad har hänt? Som vuxen känns det nästan som om man måste imponera och vara alla till lags för att få folk på fall och få dom att bli ens vänner. Jag har börjat inse att vännerna där hemma har liksom gått vidare efter att jag har flyttat, deras värld stannar ju inte bara för att jag inte är där.
Men mest jobbigt tycker jag att det är när man pratar med kompisar på telefon eller får email och dom säger att dom är ledsna för olika anledningar, då vill man ju gärna vara där för dom och kunna springa dit och ge dom en kram och försöka trösta så gott man kan. Även om en själv känner sig nere så vill man kanske bara få vara nära ens vänner.
Men eftersom jag inte har något jobb eller går i skolan så är det ganska svårt att få nya vänner, jag är inte den typen av person som kan gå fram till vem som helst och börja prata. Så jag är ganska ensam mycket och ofta och det leder ju också till mycket funderingar kanske alldeles för mycket ibland.
Jag läser engelska 3 dagar i veckan men dom jag läser med är här för en kortare tid och dom har väldigt mycket för sig med små barn och annat så jag har inte kommit någon nära där. Jag ser mig själv ny här fortfarande, jag flyttade hit i februari, jag är fortfarande i det stadie där jag tycker att jag har mina vänner i Sverige och behöver minnsan inga nya. Jag börjar inse sakta men säkert att jag behöver nya vänner här också.
Jag har ju valt att flytta hit och valt att ha ett liv här så det innebär ju också att skaffa nya vänner här med, men jag har kännt tills nu att jag svikit mina vänner genom att lämna dom, så jag ville inte skaffa nya vänner för jag ville inte svika dom mer än vad jag gjort. Men en av mina vänner sa att jag sviker henne mer om jag sitter hemma ensam och känner mig isolerad, dom vill ju att jag ska vara lycklig och le varje dag. Så jag tror att det gäller att komma över tröskeln, ibland en ganska hög tröskel och vara mera öppen och släppa in nya människor i sitt liv. Vänner är något oslagbart och man ska vara väldigt glad för dom vänner man har.

Snart kommer regnet... :)

Underbara Söndag, idag har det varit en riktigt solig och skön dag. Jag och N (min man) tog en långpromenad. Vi är nämligen ute efter att köpa bil och vi har sett en Volvo till salu och den ska finnas någonstans här i Corvallis så vi tänkte att vi kunde ta en promenad för att se om vi kunde hitta den för att ta oss en titt. Vi gick och gick men hittade aldrig bilen, vi kunde ju ha ringt och frågat bilägarna vart dom bor men vi visste inte riktigt hur intresserade är så vi tänkte försöka på egen hand. Men vi fick oss som sagt va en skön lång höst promenad iallafall. Det är ganska kul att gå förbi alla hus nu när dom är dekorerade med pumpor och annat, vi såg ett hus som nu är alldeles överdekorerat med lampor, inför julen skulle jag tro. Helt vanisnnigt, jag kan inte förstå hur man vill ha det sådär. Det var lampor högt som lågt, stackars grannarna, hoppas dom inte blinkar också. Någon hade satt ut sina renar i sitt leriga gräs, ni vet såna som rör på sig och lyser. Det är väl ändå lite tidigt och jag tycker det ser så sorgligt ut att ha såna här när det inte finns snö. Jag försöker att lapa upp så mycket sol,värme och alla vackra färger som möjligt här nu för snart kommer regnet och det slutar inte förrän till sommaren. Så för att förbereda mig för den kommande regnperioden så var vi till REI och inhandlade regnkläder och stövlar. Så nu är vi inte rädda för regnet här längre. Alla dessa mönster som finns på gummistövlarna, blommiga, randiga, rutiga, med grodor på, ja allt möjligt. Jag frågade min man om han ville ha ett par stövlar med öron och nos på, dom föreställde ett par hundar, jag fick bara en blick tillbaka.
Men jag undrar om jag kommer att behöva använda min tjocka dunjacka jag tog med mig från Sverige. För här i Oregon blir det inte så kallt och det snöar sällan. Det kommer att bli konstigt att fira jul utan snö. Ja jul ja, jag har skrivit en låång lista vad jag vill ha ifrån Sverige från mina föräldrar. Det blir nog också en tur till IKEA för att inhandla lite julsaker, vet dock inte vad för typ av julsaker dom har men jag hoppas att dom har ljusstakar och lite annat.
Nej nu ska jag sluta tänka på julen och dekorera min balkong med pumpor.

Några tankar från mig

Hej!
Efter att ha bott här i Oregon ett tag nu så börjar saknaden efter min familj hemma i Sverige bli ganska stor. Vi rings och mailar ganska ofta, men det är ju inte samma sak som att få en kram av mamma eller pappa och få retas med sina bröder. Jag kan för tillfället inte lämna landet pga att jag skickade in ansökningarna om mitt Green Card efter att mitt turistvisum gått ut. Så jag får så snällt vänta på att ansökningsprosessen ska vara över och bli godkänd. Men saknaden av det vardagliga från Sverige finns ju ochså där, som att umgås med mina underbara vänner eller att bara gå till ICA och handla. Där jag kommer ifrån känner man i princip alla eller man känner ialla fall igen dom flesta då det bara bor ca 15000 personer där. Så går man till tex ICA eller på promenad så kan man vara ganska så säker på att man möter någon man känner. När jag bodde där tyckte jag att det kunde vara jobbigt men nu när jag inte bor där längre kan jag sakna det, man saknar ju inte kon förrän båset är tomt. Eller hur man nu säger det.
Men något jag har lagt märke till när jag går ut här är att folk använder droger mer eller mer öppet och jag har blivit erbjuder marijuana flera gånger, varje gång jag tackar nej och säger att jag knarkar inte så får jag konstiga blickar. Dom säger att marijuana inte är någon drog utan något som dom gämför med vanliga cigaretter. Jag känner mig ganska ofta olustig i dessa situationer och vet inte vad jag ska säga. Jag har ju alltid tyckt och tycker fortfarande att det ÄR en drog, alkohol är ju också en drog men det är mer ok eftersom det är lagligt. Det finns ju en anledning till varför vissa droger är olagliga. Jag vet inte om det är lika vanligt i Sverige att man röker på och erbjuder folk att röka på så öppet som dom gör här, eller om det bara är jag som lever i en skyddad värld.
En annan sak jag har reagerat på är dessa alla avgifter för ALLT. Jag skulle gå till banken här för att sätta in pengar på mitt svenska bank konto och dom tog ut en avgift på $45 för att överföra pengar till en annan bank utomlands. Helt sjukt! Jag för över pengar från min svenska internetbank gratis till vilket bank konto jag vill.
Det kostar att svara i mobiltelefonen när någon ringer och det kostar att ta emot sms när någon smsar mig. mm
Men annars så är det faktiskt ganska här. Det jag inte saknar från Sverige är alla människor som spinger på en utan att be om ursäkt, surströmming som min mamma envist ska äta varje år och regniga sommrar. Jag fick regnig vinter istället.
Men det är ganska lustigt för man vänjer sig vid det mesta även om det är saker man inte tycker om eller saker man kanske till och med hatar, man reagerar inte över det efter ett tag. Så jag känner mig mer och mer hemma här allt eftersom tiden går.
Nu sätter jag punkt här, ha en bra dag.

Min allra första blog

Ja nu har jag äntligen också skaffat mig en blogg, efter att ha följt och lusläst många bloggar så tyckte jag att det var dags att ha min egen. Det blev som en del av min vardag att läsa andras bloggar. Speciellt andra utlandssvenskars bloggar för att läsa om hur andra i samma situation har det och hur dom löser vardagliga problem mm. Jag är fortfarande osäker på vad just jag ska kludda ner på min blog, jag tycker att alla andra skriver så himla bra, det är nästan som om dom är födda med pennan eller numera tangentbordet i handen. Jag har insett att inte många idag använder penna och papper numera, jag fick ett handskrivet brev från min faster och tyckte att det var så himla kul att öppna brevet och veckla ut det och få hålla brevet i handen när jag läser det så jag satte mig ner och skrev brev för hand till mina vänner och postade dom och kände mig väldigt nöjd. Jag har dock inte fått några handskrivna svar än, jag antar att mina vänner lever mer i nuet än vad jag gör så dom svarade mig med ett email. Men det är kul att läsa det med. Men jag tycker att det är svårt att skiva vykort till folk när man är utomlands, det blir att jag skriver samma på alla kort, " hej! här är det varmt och soligt, vi bara njuter och har det bra" mm eler liknande. Eller liknande. Så nu för tiden brukar jag inte skriva kort utan jag berättar helt enkelt hur vi hade det när vi kommer hem.
Men huruvida mina skrivkunskaper är lär vi väl få uppleva här om jag lyckas att komma på intresanta saker att skriva om.
Jag kanske ska börja att berätta om mig själv. Jag är en tjej från lilla orten Sunne i mitten av Sverige, hjärtat av Värmland som vi värmlanningar älskar att säga. Jag blev trött på Sverige 2004 och bestämde mig för att åka till Nya Zeeland på semester i 6 månader, ett av dom vackraste länderna i världen (enligt mig iallafall). Där träffade jag en trevlig kille som råkade va en amerikan och som fick mig att flytta hit för att sedan råkade bli min man.Det blev en kort beskrivning om vart jag är ifrån ialla fall.
Jag har efter att ha bott här i USA sedan februari kommit in i en någorlunda vardagslunk. Jag har dock inte fått något jobb än men det kommer väl det med. Det kanske blir lättare att få ett jobb om jag får mitt gröna kort någon gång. Det tycks skrämma en del arbetsgivare att man inte har ett grönt kort att visa upp även om man är tillåten att jobba. Men jag ska nu ge mig iväg och ge ut några brev till några ställen runt om i Corvallis som verkar vara intressanta ställen att jobba på, så håll tummarna. Det får nog vara bra för denna gång, det är trots allt första gången jag bloggar. Hm undra om det kommer vara någon som läser det här.