Monday, June 27, 2011

Utbildning och avslutningar

Förra veckan så va det kortvecka på jobbet, vi (jag och min arbetskamrat/chef) jobbade bara 3 dar. Men på dom ynka 3 dagarna va det hela 7 barn som slutade vi har 17 barn totalt, ja inte per dag då. I slutet av sommaren kommer det att vara fler barn som slutar för att börja ny skola eller för att börja skolan. Det är alltid sorgligt när det händer, man blir så fäst vid barnen och deras familjer. Det blir ju lite annorlunda när det det är en mindre grupp barn och det är hemma hos min chef i hennes hus. I Sverige kallar man det ju för dagmamma men här så kallar dom flesta sig förskola även om det är i hemmet. Det är även många famlijer med låg inkomst som kanske inte har råd att betala för att ha sina barn där, men det finns lösningar till det mesta. Min chef brukar erbjuda byte av barn, så om deras barn kommer 2 ggr i veckan så kanske dom kan hjälpa henne med hennes barn 1 gång i veckan eller så. Det tycker jag är himla bra.

Så torsdag och fredag va vi till Portland för utbildning och det va Reggio Emilia som stod på schemat.

http://www.youngchildrenslearning.ecsd.net/reggio%20emilia%20philosophy.htm


Jag tror att dom flesta förskolor i Sverige använder sig av den filosofin. Vi använder oss utav den på mitt jobb och tycker det är super.



The child is made of one hundred.
The child has
a hundred languages
a hundred hands
a hundred thoughts
a hundred ways of thinking
of playing, of speaking.

A hundred.

Always a hundred
ways of listening
of marveling, of loving
a hundred joys
for singing and understanding
a hundred worlds
to discover
a hundred worlds
to invent
a hundred worlds
to dream.

The child has
a hundred languages
(and a hundred hundred hundred more)
but they steal ninety-nine.
The school and the culture
separate the head from the body.
They tell the child:
to think without hands
to do without head
to listen and not to speak
to understand without joy
to love and to marvel
only at Easter and at Christmas.

They tell the child:
to discover the world already there
and of the hundred
they steal ninety-nine.

They tell the child:
that work and play
reality and fantasy
science and imagination
sky and earth
reason and dream
are things
that do not belong together.

And thus they tell the child
that the hundred is not there.
The child says:
No way. The hundred is there.

-Loris Malaguzzi
Founder of the Reggio Emilia Approach

2 comments:

Saltistjejen said...

Tycker det låter jättebra med den verksamheten där du jobbar!! Att din chef har en sådan bra syn på barn och deras familjer visar på ett stort engagemang! Härligt!
Förstår att ni tycker det känns lite sorgligt att säga hejdå till barnen. Jag bävar redan inför att Ella ska sluta i Orange Room där hon är nu för att flytta upp till förskolan.... Hu! DET kommer bli tårar då känner jag. Vi har fäst oss mycket vid lärarna detta året. De har varit/är sååå bra! Och ja, när man känner så som förälder är det väl ofta så lärarna känner också. En bra relation från bådas sida. :-)
Kram!!

Fröken fräken said...

Ja det är faktiskt jobbigt att säga hejdå när man har sett barnen där varje dag i 3 års tid, man kommer ju sakna hela familjerna. Men sedan är det ju alltid kul när det kommer nya familjer i höst. Så för er blir det en ny lärare att fästa sig vid.
Ja det är ju viktigt att det funkar från bådas sida. Jag har ett roligt och bra jobb.
Kram