Hundvakt och ettårsfirande

Jag har nu kommit hem tillbaka efter att ha bott hemma hos Ns föräldrars hus för dom har varit på Hawaii i 2 veckor. Så vi fick äran att vara hund vakt åt deras 2 bortskämda hundar. Jag älskar hundar men att ha 2 stora hundar i sängen när man sover är ingen favorit. Jag är nämligen som en elvisp när jag sover och att inte kunna röra på sig är nästan panikartat för mig. Så jag tog beslutet att stänga sovrumsdörren andra natten så jag kunde sova men det gillades ju inte av hundarna, dom stod och gnällde och rev på dörren i ca 2 timmar tills jag inte stog ut längre och släppte in dom. Så jag fick gå ner och lägga mig i soffan så hundarna kunde sova bredvid N i sängen. Gissa om jag va sur. Dom är väldigt bortskämda enligt mig för deras matte tycker att det är att dom lägger huvudet i ditt knä när du äter så dom kan tigga vilket jag inte tycker. Det kan bli problem där i bland när vi är där på middagar. Speciellt på Thanksgiving då det kommer 2 hundar till som dom ska kämpa mot för att få räster. Jag brukar först fråga om vi inte kan stänga ut hundarna när vi äter men Ns mamma tycker ju synd om dom då så det går ju inte. Men då är jun lilla jag så stönig så jag tar min tallrik och går ut i köket och äter. Jag klarar bara inte av att ha en dreglande hund i mitt knä. Så nu när vi bodde där så var det andra bullar, inget tiggande och utsparkad ur sovrummet. För jag vann tillslut över sängbråket, jag ska minsann inte bli utslängd ur sängen av en hund som egentligen ska sova på golvet. Tur att dom inte kan skvallra för kunde dom det så hade svärmor fått höra en hel del.
Men nu är det väldigt skönt att få vara hemma och sova i sin egna säng igen.

Ja vi har ju också firat vår första bröllopsdag, i måndags. Så vi gick ut på min favoritrestaurang här i Corvallis och vi drack en flaska champagne innan så jag var ju ganska så glad när vi kom dit, jag dricker inte alkohol så himla ofta och gör jag det blir det oftast bara ett glas vin så det krävs inte speciellt mycket för att jag ska bli rund under fötterna. Sedan gick vi hem och åt en jättegod pannacotta som vi hade gjort tillsammans innan. Så det var en helt ok kväll. Vi båda kända att det inte kunde bli mer än så för vi båda skulle upp och jobba på morgonen efter.
Men det är känns så konstigt att det har gått ett år redan, det går hur fort som helst ju.

Majken

Jag är verkligen superdålig på att skriva här just nu, vet inte varför, jag ska försöka bättra mig.

I går fick jag ett jättejobbigt samtal från mamma. Hon berättade att min katt Majken har dött. Han va 14 år så det var ju ingen purung katt jag hade men det är fruktansvärt jobbigt ändå.
Jag fick honom som 11 åring så han har ju ändå varit med ett tag. Han brukade bo mitt emot mammas kompis som är dagmamma och hon sa att han kommer över till henne varje dag och tigger mat och han har skabb. Han var super smal och hade stora hårda tovar i pälsen för han hade väldigt lång päls han var en norsk skogskatt.
Så mamma sa att om jag törs gå in till dom och fråga om jag får honom så skulle jag få ta honom med mig hem och snabbare än ögat var jag hos denna familj som ägde min Majken och frågade om jag kunde få ta med honom hem och utan att ens blinka sa dom ja visst får du det. Konstigt tycker jag men glad vart jag ju för nu hade jag ju världens sötaste katt.Så nu skulle vi ju döpa honom tyckte jag och mamma, men vi visste ju inte om det var en tjej eller kille, det såg ut som en tjej så vi döper henne till Majken, men vi senare upptäckte att det var en killkatt vi hade men han fick heta Majken iallafall och överlenve 14 år med det med, stackarn.
I väg till veterinären och få droppar för hans öronskabb och rakade honom på magen för att få bort alla tovor och sen till pappa på jobbet och visa upp vår nya familjemedlem. Han jublade ju inte direkt men sa ju inte nej heller.
Så jag räddade honom ju på ett vis. Efter det var vi ler och långhalm, han sov alltod i min säng och nästan väntade på att jag skulle gå och lägga mig. Han mätte en alltid i dörren när jag kom hem från skolan och pappa när han kom hem på lunch för då fick han komma med och lägga sig på pappas mage när han vilar middag.
Det är konstigt det där med katter för efter ett tag visste vi vad han ville när han mjauade, antingen ville han ju ha mat eller så ville han att vi skulle gå och sätta oss i soffan så han kunde gå mellan våra knän och bli gosad med eller vilja gå ut.
Pappa kunde inte ringa mig och berätta vad som hade hänt han orkade bara inte, dels för att han va ledsen och för att han inte ville höra mig när jag sitter och grinar i luren och försöker säga något tillbaka. Så mamma fick ringa, inte för att hon inte va ledsen men hon kan behärska sig bättre.
Men stackars Majken dom sista dagarna hade tydligen bara rasat i vikt och vägde inte ens ett kilo, en Norsk skogskatt kan väga upp till 10 kilo, Majken vägde väl aldrig så mycket men han var väl iallafall 5 kilo tror jag. Han hade både kissat och bajsat inne för första gången i sitt liv vilket måste ha varit förnedrande för honom. Så pappa visste att det va något fel på katten när han gör det. En gång åkte vi till Göteborg över helgen och glömde Majken inne och han hade hållit sig i 2 dar stackarn.
Folk säger att det är ju bara en katt, ja det är eb katt men han var en av familjen och vi gjorde allt för honom och det är jobbigt att förlora en familjemedlem.
Detta var väl ett inte så intressant inlägg kanske men jag ville bara skriva av mig och tillägna detta inlägg till Majken.

Funderingar kring barn mm

Jag har letat efter energi och ork att skriva här nu i ca 5 dar men eftersom jag har haft och fortfarande har en förkylning utan dess like så har det dröjt. Men nu så...
Jag läste på Annes blogg om tv programmet bringing home the baby (eller vad det heter)på TLC, vilket är ett program jag följer. Efter att ha varit runt barn i olöika åldrar så blir det ju att man är runt deras föräldrar också. Jag är lite nyfiken på hur det är med att få barn här i USA, vilka skillnader det är, som på barnuppfostran, sjukhusvistelser mm. Jag har kommit fram till att här i Oregon så är det väldigt många mammor som ammar sina barn tills dom är runt 4 år, vilket jag tycker är både äckligt och konstigt. Har dom inte råd med mat till ungarna eller? På dagiset eller hemma hos den här dagmamman nu som jag jobbar hos ammar sin fyraåring och jag frågade henne varför, hon sa att jo men det är bra för dom. Jag kan aldrig tro att det är bra för dom, dom kan ju koma ihåg det för guds skull. Sedan har jag fått för mig att det är väldigt många barn som har blöjor tills dom är runt 3 år vilket jag tycker verkar ganska länge. Nu är det ju så att jag inte har egna barn men har jobbat på dagis ganska länge och sett att dom flesta barn i Sverige slutar med blöja när dom är ca 1,5 år. Jag funderar då på varför är det så? Är det bara Oregon som det är så?
Sen var det en annan sak. När jag jobbade min första dag hos den här dagmamman så upp täckte jag att hon hade rökt marijuana under dagen. Hon har en bebis som hon skulle gå upp och lägga och sen när hon kom ner tillbaka så stank det omkring henne. Jag tycker att det är en väldigt olustig situation. Hon tar ju hand om andras barn och gör en sådan sak. Jag sa inget vid tillfället men om det händer igen så tänker jag fråga henne om det är en rutin hon alltid gör och om då iså fall vet föräldrarna om det? Nu har ju jag inte så mycket kunskap om just marijuana men jag kan aldrig tro att det är bra att amma och röka på är en bra kombination, men det är väl inte min sak. Jag vill ju inte leka polis men om hon tycker att jag inte har med det att göra så får det nog va, då har jag nog jobbat åt henne för sista gången. Men det är väldigt mycket av den drogen runt om här där jag bor, jag tror på hela västkusten. Folk verkar vara helt öppna med det också vilket jag inte är van vid och dom erbjuder en men man tackar nej ganska snabbt och får en konstig blick. Men det kanske är så i mitt nya hemland. Det kanske är så i Sverige också utan att man vet om det, jag har väl antagligen levt inom skyddsmurar där.Men jag tror nog inte man kan ha jobbet som dagmamma och röka på och sedan tro att man kommer undan med det där. Men som sagt va så vet ju inte jag föräldrarna kanske röker tillsamans med henne när dom lämanr av barnen. Vilket jag inte tror och hoppas att dom inte gör. Hur är det där ni bor? Har ni mycket droger runt omkring i erat område? Vad tycker ni i så fall om det?

Lite ditt och lite datt

Ja det har inte blivit så mycket bloggande för min del på ett tag av olika anledningar. Jag har haft blogtorka ett tag, det har väl kanske inte hänt så mycket runt mig som jag tyckte skulle vara värt att skriva ner. Efter min intervju för mitt gröna kort så var det precis som att luften gick ur mig, jag vart jättetrött och kunde somna när,var och hur som helst, men nu är jag väl tillbaka till det normala eller någorlunda normala iallafall. Jag hade gått runt och varit spänd och nervös inför intervjun plus att även om det gick smärtfritt så innan allt är klart så är man ju lite orolig hela tiden.

Jag har iallafall lyckats hitta ett jobb, ja inget heltidsjobb men det är iallafall några timmar i veckan. Det är hos en dagmamma som har ca 20 barn, inte samtidigt men totalt. Det bästa med att jobba där är nog tiderna för till sommaren så stänger hon 12:30, så då är det ju hela dagen kvar. Det passar mig alldeles ypperligt för jag stiger upp ganska så tidigt på morgonen och så kan jag sticka i väg och bada eller nåt efteråt. Så det ska bli kul att börja jobba och göra något på dagarna äntligen. Det verkar vara ett bra gäng med tjejer som jobbar där, dom umgås en del utanför jobbet också.

Idag fick jag också mitt Amerikanska körkort och det var ju nästan pinsamt lätt att göra uppkörningen. Fast å andra sidan om man har kört bil i 7 år så vore det väl nästan tokigt om man inte skulle klara det. Jag har ju visseligen kört här på mitt Svenska körkort fram tills nu men det är ju iallafall skönt att ha ett kort som inte blir ifråga satt om polisen skulle stanna en. Jag hade tur också när jag körde för det var nästan ingen traffik ute då jag körde så det var ju ingen match. Jag behövde ju inte ens parkera eller backa så jag kanske hade tur eller så kanske det alltid är så lätt.
Så jag fick ett jobb och körkort på bara några dagar vilket är utöver min normala tur.

Semlor

Det var ju fettisdagen igår och där med semeldagen. Jag är tillbaka till skolan i Jefferson igen sådet blev inga semlor bakade igår. Men idag så slängde jag ihop en deg för några semlor, jag blev lite funderad för jag är van att äta semlor med kardemumma i men receptet jag har har inge kardemumma i. Men jag provar utan så vi får se hur dom blir, dom gräddar nämligen i ugnen nu. Jag trodde det skulle vara svårt att få tag på mandelmassa men vi har en affär här som heter Co-op som säljer lite allt möjligt som är organic men den mandelmassan jag fick tag på är från Danmark och jag tror inte den är organic.Så jag ska överraska min man ikväll med middag och hembakta semlor. När han var i Sverige så var det mitt i kalla vintern och han upptäckte den godaste bullen han hade smakat någon gång. Jag älskar också semlor,jag brukar äta minst 5 per år. Det är första gången jag gör egna semlor så jag hoppas att dom kommer ut som dom ska.
Ja jag var ju tillbaka till skolan igen för barnen hade tydligen frågat efter mig så det var ju bara att åka dit. Barnen är ju helt underbara där och dom gillar ju när det är som vanligt. Det är så himla stökigt i deras hem så det är en trygghet för dom att komma till skolan ibland. Men det är ju också skönt att ha något att göra på dagarna.För jag försöker att skicka in minst en jobbansökan om dagen men det är drygt att bara sitta här och vänta. Eftersom jag bor i en studentstad så är det väldigt svårt att få jobb. Jag var i väg och sökte jobb på ett ålderdomshem och när jag sitter där och fyller i alla papper så var en av sakerna man skulle fylla i vad man vill tjäna i timmen, så jag skrev lite blygt $12 i timmen och tyckte att det är ju bättre att skriva någorlunda relativt men tanten som hjälpte mig sa att dom inte ens är i närheten av det vi betalar $8,25 i timmen. Va! Fick jag ur mig. Jag menar det är ju slavlöner, för ett sånt tungt jobb. Jag frågade mig själv hur klarar ensamstående mammor av det me en sån dålig lön. Det är ju helt sjukt. Jag fick 62 kr timmen när jag jobbade som hotellstäderska som 15 åring. Det är ju ok men som vuxen är det ju nästan skandal. Men jag antar att det är bättre än inget och så har man något att göra. Men jag tappade inspirationen lite för att hitta ett jobb men det är väl bara att inte att man inte alltid får vad man vill här i livet.
Men förhoppningsvis så kan man väl kanske hotta ett annat jobb under tiden som man har ett lågavlönat jobb.
Nu ska jag baka vidare här i min lilla lägenhet här i gråa Corvalis. Ha en bra dag aiilhopa.

Mitt Green card

Ja nu har jag äntligen fått mitt Green Card. Jag skulle ha bloggat under helgen men vi har haft et stressig helg med 3 födelsedagar på 4 dagar.
Vi var upp till Portland i torsdags på intervju och det gick väldigt smärtfritt måste jag säga. Det var visseligen en och en halv timme försenat. Jag kan säga att det var både jobbigt och dryg att sitta och vänta i detta oerhört tråkiga och torra rum. Men när vi äntligen kom in för intervjun så fick vi sträcka upp höger hand och svära på att säga hela sanningen och ja ni vet väl resten av ramsan dom drar upp. Sedan ville dom bara se 3 av mina alla papper jag hade kopierat och tagit med. Så började frågorna till mig, är du en terrorist? Är du en kommunist? Är du kriminell? Har du blivit utkastad ur USA någon gång? Har du varit med i en organisation?
Ja det var då ALLA frågor vi fick. Inte en enda fråga om mitt och Nicks förhållande. Jo han frågade efter att jag hade fått min stämpel i passet vad Nick åt när han var i Sverige och han svarade älgkött. Gubben som intervjuade oss fick sig ett grin i ansiktet som om N hade sagt att ja i Sverige äter dom skit. Han trode inte att man åt älg, han hade aldrig hört talas om det. Så det var i princip hela min intervju så det är väldigt skönt att det är över så nu kan vi pusta ut coh vi behöver inte vänta på något längre. Vi firade med champagne efteråt och en god trerätters middag och sedan gick vi ut på kvällen, vi tyckte att det var det minsan värt.
Så nu är vi sådär lagomt trötta på firanden, vi har som sagt firat tre födelsedagar på fyra dagar och den fjärde dagen firade vi ju mitt gröna kort. Så det har blivit tårta gånger tre och mycket presenter har det blivit.
Vi håller också på att leta någorlunda billiga biljetter til Sverige i juli men det varkar som om det är väldigt svårt att hitta för bensinpriset har ju gått upp en hel del så då blir det ju också dyrare med flygbiljetter. Det är ju billigare att åka före eller efter skolan slutar men det är ju svårt eftersom N går i skolan. Men på nogot vis så kommer det att lösa sig tror jag, det brukar det ju göra.
Men det är ju iallafall skönt att det är över och att jag kan åka till Sverige eller någon annanstans om jag vill. Så grattis till mig!

Min tankar inför intervjun

Ja idag är det dagen före den stora dagen för oss. Jag har min sista intervju för mitt Green Card, äntligen. Det ska bli så skönt när det är över, jag kan åka till Sverige och hälsa på. Helt underbart att det äntligen är dags. Jag hoppas bara dom är snälla emot oss. Jag menar jag har ju aldrig varit med om detta förut dom kanske är på dåligt humör eller liknande och får för sig att va besvärliga. Men innerst inne tror jag att det kommer att gå bra. Jag hörde dock på nyheterna att det skulle bli snöstorm i Portland i morgon, typiskt när vi ska iväg. Men det jag känner mig mest nervös över är nog att vi har alla papper som behövs, jag har ju visseligen gått igenom högen med papper ca 15 gånger så jag vet ju att inget saknas men tänk OM dom får för sig att fråga efter något som jag för någon anledning inte har med mig. Eller nog med bevis att vi verkligen ÄR gifta och att vi bor ihop. Ja går allt bra, vilket det kommer att göra, så kommer vi att fira med champagne och gå ut och äta något gott.
Jag var även iväg igår och gjorde mitt teoriprov för körkortet och visst klarade jag det, man blir ju alldeles full i skratt när man sitter där och gämför med det svenska teoriprovet för det är ju ganska så svårt. Ja det krävs väl inget snille direkt för att klara av det provet heller men i gämförelse så är det svårt. Så det är skönt att det är avklarat. Jag fick dock ingen uppkörningstid förrän den 22:a februari. Dom kommer att ändra reglerna här i Oregon ganska så snart angående immigranter utan Social security number. För just nu så kan man ta körkort i Oregon utan SSN och det kommer att ändras snart så det var fullbokat med uppkörningstider fram tills slutet av februari. Men jag kan ju erkänna att jag kör på mitt svenska körkort fortfarande så jag kör ju ändå. Jag frågade dom på DMV om det är ok att jag gör det och dom sa att om jag blir stoppad av polisen så ska jag kanske inte berätta att jag bor här utan att jag är här tillfälligt. Så det ska väl gå bra för tillfället.
Jag var även på ett vitamin och mineral party igår. Jag har aldrig hört talas om detta företag, det är Shaklee. Dom säger ju givetvis att dom är det enda rätta företaget som man kan lita på och man kommer i princip att dö i förtid utan deras produkter.Dom ska tydligen ha varit med på Oprah ett flertal gånger och hon försökte sälja det med. Jag får genast min skyddshjälm på när det är försäljare runt mig. Men mycket av det tjejen sa stämmer ju men jag tycker att det blir så himla överdrivet. Men jag har funderat mycket på mjölkprodukter här i USA, för dom håller sig i flera veckor och försäljerskan påstod att det är nästan inge calsium i mjölken här. Det är ganska intressant att höra hur försäljare jobbar och dom försöker verkligen allt.
Ja ja det var allt från mig idag, jag kommer vä tilbaka efter min intervju i morgon och skriver om hur det gick. Ha det bra ni som läser min blog.