Jag är verkligen superdålig på att skriva här just nu, vet inte varför, jag ska försöka bättra mig.
I går fick jag ett jättejobbigt samtal från mamma. Hon berättade att min katt Majken har dött. Han va 14 år så det var ju ingen purung katt jag hade men det är fruktansvärt jobbigt ändå.
Jag fick honom som 11 åring så han har ju ändå varit med ett tag. Han brukade bo mitt emot mammas kompis som är dagmamma och hon sa att han kommer över till henne varje dag och tigger mat och han har skabb. Han var super smal och hade stora hårda tovar i pälsen för han hade väldigt lång päls han var en norsk skogskatt.
Så mamma sa att om jag törs gå in till dom och fråga om jag får honom så skulle jag få ta honom med mig hem och snabbare än ögat var jag hos denna familj som ägde min Majken och frågade om jag kunde få ta med honom hem och utan att ens blinka sa dom ja visst får du det. Konstigt tycker jag men glad vart jag ju för nu hade jag ju världens sötaste katt.Så nu skulle vi ju döpa honom tyckte jag och mamma, men vi visste ju inte om det var en tjej eller kille, det såg ut som en tjej så vi döper henne till Majken, men vi senare upptäckte att det var en killkatt vi hade men han fick heta Majken iallafall och överlenve 14 år med det med, stackarn.
I väg till veterinären och få droppar för hans öronskabb och rakade honom på magen för att få bort alla tovor och sen till pappa på jobbet och visa upp vår nya familjemedlem. Han jublade ju inte direkt men sa ju inte nej heller.
Så jag räddade honom ju på ett vis. Efter det var vi ler och långhalm, han sov alltod i min säng och nästan väntade på att jag skulle gå och lägga mig. Han mätte en alltid i dörren när jag kom hem från skolan och pappa när han kom hem på lunch för då fick han komma med och lägga sig på pappas mage när han vilar middag.
Det är konstigt det där med katter för efter ett tag visste vi vad han ville när han mjauade, antingen ville han ju ha mat eller så ville han att vi skulle gå och sätta oss i soffan så han kunde gå mellan våra knän och bli gosad med eller vilja gå ut.
Pappa kunde inte ringa mig och berätta vad som hade hänt han orkade bara inte, dels för att han va ledsen och för att han inte ville höra mig när jag sitter och grinar i luren och försöker säga något tillbaka. Så mamma fick ringa, inte för att hon inte va ledsen men hon kan behärska sig bättre.
Men stackars Majken dom sista dagarna hade tydligen bara rasat i vikt och vägde inte ens ett kilo, en Norsk skogskatt kan väga upp till 10 kilo, Majken vägde väl aldrig så mycket men han var väl iallafall 5 kilo tror jag. Han hade både kissat och bajsat inne för första gången i sitt liv vilket måste ha varit förnedrande för honom. Så pappa visste att det va något fel på katten när han gör det. En gång åkte vi till Göteborg över helgen och glömde Majken inne och han hade hållit sig i 2 dar stackarn.
Folk säger att det är ju bara en katt, ja det är eb katt men han var en av familjen och vi gjorde allt för honom och det är jobbigt att förlora en familjemedlem.
Detta var väl ett inte så intressant inlägg kanske men jag ville bara skriva av mig och tillägna detta inlägg till Majken.
5 comments:
Jag beklagar sorgen. Jag förstår att du är jätteledsen. En katt eller hund blir ju som en familjemedelm. När de sedan blir gamla och går bort så sörjer man och saknar dem enormt. Majken såg jättesöt ut och ni har fått många fina minnen ihop.
desiree: Tack! Ja det är jättejobbigt men det går väl över, jag känner mig nästan lite knäpp för att jag gråter fortfarande över min lilla katt. Men jag kan bara inte hjälpa det. Jag har till och med foton uppsat på väggen på honom, man kan nog kalla mig tokig antar jag. Men nu är han i katthimlen, om det nu finns en sådan.
Jag beklagar också sorgen, vad ledsamt din älskade katt dött. Jag förstår du är ledsen och fällt många tårar. Katten var ju som en familjemedlem och har betytt mycket för dig. Du har bra minnen av honom, ni fick en fin tid tillsammans. Försök tänk så.
Apropå det där med amning, det känner jag inte alls igen härifrån. Kanske Portland (=storstad) är annorlunda jämfört med där du bor? Här verkar det snarast ammas väldigt kort och lite, även bland hemmamammor. Blöjor och att ha dem länge, det känner jag däremot till. Men jag tror som Annika skrev i förra inlägget att så är det både här och i Sverige numera pga blöjorna är så effektiva och bra att potträning skjuts upp osv.
Däremot vet jag att de flesta pre schools här har som krav att barnet ska vara blöjfritt, så börjar barnet vid 3 år måste hon/han vara torr annars tar de inte emot barnet.
Oj vad tungt. Jag förstår att du är ledsen, men som du själv skriver så är Majken i katthimlen nu, där finns det bara godsaker och ingen skabb eller annat jobbigt. De minnen du har tillsammans med Majken kommer du ju alltid att ha, och det kanske är en tröst. Stoooor och varm kram!
anne: Ja man får ju koncentrera sig på dom goda minnena man har kvar. Det känns lite bättre idag dock så det är på bättringsväg.
Antagligen så är det bara här det finns konstiga hippies som ammar alldeles för länge. Bra regel tycker jag det där med blöjorna.
Fia:Tack! Ja jag är ju så himla känslig när det gäller att förlpora ett djur jag kan fortfarande fälla en tår när jag tänker på min första katt jag hade som gick bort för 6 år sedan. Men han majken har det bra nu så det är bara jag som har det lite svårare just nu utan honom här på jorden, men som jag skrev till Anne så känns det lite bättre idag. Kram
Post a Comment