Jag unnade mig några gamla knäckisar från jul för att försöka dämpa hemlängtan.
Vi planerar att åka hem vid jul och stanna i 3 veckor. Min ide och det är väl mest en dröm antar jag är att stanna i ca 3 månader. För det skulle va väldigt kul att fira min 30 års dag hemma i Sverige med mina kompisar. Vi är 3 tjejer som fyller ganska nära varandra och dom tycker vi ska slå ihop våra födelsedagar till en stor fest och ha 90 års kalas. Men i tisdags fick jag reda på att mina ynka timmar måste bli färre för hon har dåligt med klienter för tillfället. Så det är bara en dröm än så länge.
Här är jag och min yngsta brorsson Samuel
Jag undrar vad andra gör för att bota sin hemlängtan, dela gärna med dig av dina tips och råd
6 comments:
Hemlängtan drabbar nog alla som bor i ett annat land än sina "hemländer" d v s de länder där man vuxit upp och har familj och vänner kvar. När den kommer kan den vara så stark. Som ett slag mitt i solar plexus. Man tappar andan. MEN jag tycker att en för min egen del blir mindre för var gång, kommer mer sällan och liksom ändrat karaktär... Men visst drabbas även jag ibland. Det finns tyvärr inget att riktigt göra tycker jag. Själv frossar jag ofta i musik och ev bilder eller så som får mig att tänka på, minnas och längta än mer. Gråter kanske en skvätt. Vältrar mig lite i längtan och sedan brukar det gå över. Om inte innan så till dagen efter.
Hoppas du kan få åka hem till jul och stanna länge.
Själv är jag glad över att vi "bytt" jul-hemresorna mot att försöka komma hem en sväng under sommaren istället. Men visst, allt handlar ju om hur det fungerar just "nu". Och det är ju oftast beroende på jobb och andra saker.
KRAAAM!
Jag håller med Saltis, gråt en skvätt och frossa i foton eller musik.
Jag får väldigt sällan hemlängtan, nästan aldrig faktiskt. Det är nästan sorgligt på något vis...
Saltis ja det har redan gått över men som du säger det kommer så starkt liksom. Det händer mig ganska ofta fortfarande faktiskt. Men jag vet att det brukar gå över ganska fort. Jag ringde båda mamma och pappa igår bara för att få höra deras röster och det hjälpte.
Kram kram!
Anna ja det kom några tårar men jag löste det hela med att ringa båda föräldrar och det funkade, ja jag kände mig inte ledsen iallafall.
Jag har också haft hemlängtan, en gång på riktigt. Det var hur jobbigt som helst, var som en grå tung filt som låg över mej på något sätt. Det gick över, vet inte hur men antar att jag skypade med alla jag längtar efter.
Man kanske hittar ett sätt med tiden.
Styrkekram från mej!
Ja är faktiskt jobbigt när hemlängtan faller på. Men det hjälpte att prata med päronen. Ja och jag vet att det går över efter ett tag på nåt vis.
Tack
Kram!
Post a Comment