Tuesday, December 30, 2008

two makes three

Ja just det vi väntar barn och det var inte planerat. Vi har inte vetat om det så värst länge men jag orkar inte vara tyst längre. Vi är jätteglada, jättenervösa, lite oroliga men mest glada. Jag har gjort tre hemma tester nu och har fortfarande svårt att tro att det är sant. Jag är bara i vecka 8 och man ska väl kanske inte berätta för någon förrän man har passerat vecka 12. Men otålig som jag är och jag känner att jag vill skriva av mig lite tankar.
Vi berättade för våra familjer på julafton, jag ringde hem och berättade för mamma och pappa, pappa började gråta och sa att det var den bästa julklappen han kunde få. Det är hans andra biologiska barnbarn, min storebror har 3 barn men vi har inte samma pappa. Brorsan har visseligen växt upp med min pappa så hans barn är i princip pappas barnbarn. Mamma skrek rakt ut jag tror att om jag hade öppnat fönstret lite på glänt så hade vi nog hört henne. Så det var ju en bra överraskning/julklapp. Så vi läser böcker och googlar som aldrig förr. Jag har jobbat med barn i några år nu och jag vet hur man byter blöjor, badar och klär en bebis men det här med att vara gravid vet jag ju ingenting om.
Ska det kännas si och så, varför har jag ont där eller varför beter jag mig på det här viset. Ja det är ju mycket man inte vet om som man vill ha svar på. Så vi går som på rosa (eller blå) moln nu.
Fast det är ju inte bara guld och gröna skogar inte.
Vi har en ganska så låg inkomst så vi hör till låginkomsttagar gruppen. Så vi har inte någon försäkring och har heller inte råd med någon. Jag vetinte hur det är i andra stater men är i Oregon så finns det Oregon Health Plan för låginkomsttagare och då står dom för allt från första besöket hos doktorn till födseln och allt där emellan. Så jag ringde dit idag för att bli inskriven där. Men då fick jag mig ett slag i ansiktet, dom sa att vi tjänar för mycket. Hur i hela friden kan vi tjäna för mycket när vi inte har råd att skaffa oss färsäkring. Ja så nu är jag orolig för det med. N ska kolla med en försäkring dom kan få via jobbet om dom kan enbart försäkra mig och se vad det kommer att kosta mm. Funkar inte det så får vi se vad vi hittar på med.
Det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig när vi skaffar familj. Men det brukar lösa sig på något vis.
Så nu ska jag försöka tänka på något annat än försäkringar och extremt dyra sjukhus räkningar med att kolla på Pippi Långstrump

6 comments:

Cessie said...

Hej Julia! Jag har följt din blogg ett tag. Ville bara säga grattis, det låter verkligen spännande, men säkert läskigt också.

Vet inte vad jag ska säga om försäkringsystemet, helt klart är det ett orosmoment. Men jag är säker på att det löer sig på något sätt. Vill bara ställa en fråga, har ni tänkt att flytta till Sverige i framtiden?

mvh
Cynthia

Fröken fräken said...

Cessie: Hej Cynthia! Va kul att du läser min blog. Tackar ja jo det är nästan lite för spännande ibland. Ja vi vill flytta till Sverige någon gång i framtiden, fick jag välja så skulle det bli nu men det kostar ju en hel del. Så det får väl bli efter att bebisen kommer.
Ha det bra

Saltistjejen said...

Å GRATTISSSSS!!!!
Vilken underbar nyhet! Jag vet ju sedan några dina tidigare inlägg att du velat ha barn så detta måste kännas oerhört bra!
Detta med att inte berätta för tidigt tror jag är väldigt personligt. Vissa väntar jättelänge medan andra berättar nästan med detsamma. Man gör det man själv tycker känns bäst helt enkelt. Vi berättade förra året när vi var hemma i Sverige över jul. Då var jag i vecka 9. Det kändes helt rätt även om man vet att det är störst risk för mssfall till vecka 12. men ja kände att jag ville berätta "live" samt att OM något skulle gå fel så känds det bättre att folk visste. För då behöver man ju stöttning och tröst.
Det där med försäkrningar är ettt SKIT i USA! Det är helt klart det jag tycker allra allra sämst om med USA och systemet där. Och jag har också förstått att de som kommer mest i kläm är jus sådana som ni, som inte är försökrade via arbetsgivaren och inte har tillräckligt hög inkomst för en privat försäkring, men som tjänar alldeles för mycket för att få hjälp av "staten".
Jag vet folk som tar ett jobb ENBART för försäkringens skull. Alltså att lönen är låg eller så, men att de via sitt jobb får en sjukförsäkring och därför jobbar de.
Ni ska definitvt kolla upp detta med din mans försökring via arbetet. Vi som fick Ella för tidigt och som fortfarande får sjukhusräknngar indroppandes för hennes samt min sjukhusvistelse är oerhört glada att vi var försäkrade. Annars hade vi gått i personlig konkurs hundra gånger om. Tror den största räkningen vi fått låg på ca 70 000 dollar!!!!!!
Även undersökningar under graviditeten kostar ju och ultraljud etc går ju på flera hundra dolla, så jo det är viktigt att ni kan skaffa en försäkring som täcker dig och barnet!!!!!!
Jag förstår verkligen att detta är ett orosmoment, men det enda råd jag kan ge er är att ni försöker sätta er in i de options som finns för er. För det ÄR viktigt. OM det visar sig att det inte finns någons som helst möjlighet för er at skaffa försäkring skulle jag starkt överväga att åka tillbaks till Sverige. Jag vet att det låter extremt hårt och svårt och kanske "omöjligt", men att inte ha en sjukförsäkring i USA önskar jag inte min värsta fiende.
Men ni ska även GLÄDJA er åt graviditeten!!!! Försök, även om det är svårt ibland, att njuta av detta att ni nu väntar barn!
jag är otroligt glad för er skull och jag hoppas verkligen att det ordnar upp sig med er försäkring också.
Tusen kramar och ett riktigt Gott Nytt år önskar jag dig!

Fröken fräken said...

Saltis: Tackar, ja vi är väldigt glada åt nyheten. Det är nästan lite overkligt liksom, speciellt eftersom jag mår såpass bra så har jag svårt att förstå, men då och då blir jag allt påmind om att det är något där inne. För om jag inte äter direkt jag känner ett sug i magen så mår jag illa plus att jag är super trött. Ja vi håller på att kolla upp försäkringen från Nicks jobb men hans chef vaar inte inne nu i veckan så det får bli på måndag. Men skulle det inte funka att få försäkring för bara mig där så får vi nog se till att packa väskorna iallafall. Det vore ju inte hela världen men det är ju ett stressmoment till. Jag tror och hoppas att det kommer att lösa sig på något vis, det brukar det ju alltid göra. Men vi njuter iallafall, trots att vi inte är dom rikaste i världen. Tack för dina kloka ord, ha det så bra, kram

Annika said...

Vad roligt! Grattis till er!!!
NU hoppas jag verkligen att försäkringen ska lösa sig. Nog måste det finnas hjälp för er att få?
Läste just Saltis kommentar och kan bara hålla MED!
Det måste lösa sig.
All lycka!
OCH GRATTIS IGEN!!
KRAMAR!!

Fröken fräken said...

Annika: Tack så mycket. Ja det är verkligen jätteroligt. Vi håller på att gå igenom försäkringsdjungeln för det är verkligen en djungel av försäkringar, usch
Men jag är hoppfull iallafall och tror och hoppas att det löser sig med försäkring.
Jag uppdaterar snart i bloggen och berättar hur det går.
Kram på dig