Monday, December 1, 2008

Som hund och katt

Jag berättade ju i mitt förra inlägg att vi skaffat en liten kattunge, Freckles. Han är ju bara så super söt som man kan bli. Vi har ju även en hund, Pepper och dom kommer jättebra överens, dom sover tillsammans och leker tilsamans.
Men i lördagskväll så gav jag Pepper det sista i grytan med risgrynsgröt,det var inte mycket kvar men jag tänkte att det spelar väl ingen roll för honom. Så när jag satt ner grytan på golvet så går jag och sänker ljudet på teven och då hör jag bara ett skrik och morrande. Då hade Freckles blivit nyfiken på vad Pepper hade för sig och gick fram till honom. Så Pepper bet honom över huvudet och hans tand gick hela en cm in i kattstackarns huvud. Så när jag kmmer fram till Freckles så ligger han och rullar runt som en fisk på torra land. Han va i chock och fick en rejäl hjärnskakning. Så vi fick slänga oss iväg till djurskukhuset till akuten där. så efter 24 timmar fick vi hämta hem honom. Men han går som om han skulle va stupfull och han vägrar att äta så vi får mer eller mindre tvångsmata honom. Så frågade jag veterinären i dag, hur länge kommer han att gå sådär.För det är ju svårt för honom att tvätta sig och gå på låda mm. Ja det kan ta ett par dar, två veckor eller han kanske aldrig mer blir återställd. Då började ju jag grina igen som ett barn. VAD HAR JAG GJORT! Det är ju mitt fel. Men jag hoppas att kanske efter att han slutat med sina mediciner så kanske han får tillbaka en del av balansen igen.
Så nu är han ett litet ynkligt vårdpaket, stackars liten. Det är så svårt när man inte kan göra något annat än att vänta och se, ge honom massa kärlek och omvårdnad, men det är just denna väntan, varför kan han inte bli bra nu?
Ja det var så våran helg tedde sig bli. Nu bara ber jag för lilla Freckles.

3 comments:

Saltistjejen said...

Men neeej! Å vad hemskt!!!!!
Fy vad du måste vara orolig. Ojojoj! Men bet hunden verkligen genom skallbenet??? Eller trycktes liksom det ihop och därav hjärnskakningen??
Jag hoppas verkligen innerligt att Freckles snart snart blir bra igen! Och även om du känner det som om det är ditt fel så hoppas jag att du ska försöka att sluta med det. Hur skulle du kunna veta att Pepper skulle bli så agressiv när han åt ur grytan? Särksilt som de fungerat så otroligt bra tillsammans fram tills dess. Jag tycker det låter som en mycket olycklig tillfällighet. Och nu hoppas jag att Freckles snart blir frisk igen!
Varma Kramar!!!

Fröken fräken said...

Saltis: Ja man blir ju jätteorolig, eftersom vi inte har några barn än så är ju djuren våra bebisar. Men han har gjort framsteg nu på morgonen, han har ätit lite på egen hand, ja det var inte mycket men det var ändå framsteg. Det känns alltid bättre om man har någon att skylla det på, så det fick bli mig själv som jag skyller det på. Men vi får bara hoppas att han blir fullt frisk igen. Ha det så bra, kram på dig

Saltistjejen said...

Vad bra att han verkar lite bättre.
Jag förstår helt och fullt att ni roar er för era husdjur!!!! Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om ngt hände Lipton!!!!!! han är som ett barn i huset han med trots Ella.
Å vad jag hoppas att Freckles blir sitt gamla jag snart!
kramar!