Dåliga nyheter

Ja nu har det ju gått ett tag sedan jag skrivit här igen. Jag har inte mått så himlans bra och har varit tröööött, urk.
I går så var vi äntligen till barnmorskan för första gången för att kolla om allt va bra. Tyvärr så var det ingenting som var bra igår eller idag och just nu känns det som om det aldrig kommer att bli bra. Först så försökte dom att hitta hjärtljud på utsidan av magen men ibland så hörs inte det så då blev det ett vaginalt ultraljud och då såg vi att det var tvillingar där inne. Men tyvärr så fanns det inget hjärtljud ifrån någon av dom.
Det var som att någon drog undan mattan från våra fötter eller liknande. Så jag är alltså fortfarande gravid för dom är ju kvar därinne men inget levande. Det gör ju att det är ännu jobbigare.
Det var (eller är,vet inte vad man säger) enäggstvillingar och BM sa att det är vanligt att man får missfall när dom är i samma ägg. Men det tröstar inte så mycket för tillfället och andra sidan är det inte någonting som tröstar just nu. Ja jag vet att det kommer att bli bättre men jag ser inte riktikt den änden än. BM sa att det ena fostret dog för någon vecka sedan och den andra försökte väl leva vidare ett tag till så den dog för bara någon dag sedan.
Det känns som en enda lång mardröm alltihop, jag vill liksom vakna nu och allt ska va som vanilgt.
Även om graviditeten inte var planerad så vart vi ju jätteglada och vi var ju inställda på det här nu och vi vill ju inget annat. Så förhoppningsvis så kanske vi hinner fixa någon typ av försäkring till nästa gång och att det går bättre. För så fort jag mår bättre så vill vi försöka igen.
Jag bara väntar på att dom ska ringa från sjukan så jag kan boka tid för skrapning eller vad det nu kommer att bli. Så man kan gå vidare liksom, för som det är ju är ju rent utav plågsamt, man vet att dom är där inne och även om man vet att det inget liv finns så finns ändå hoppet där att kanske så såg dom fel det kanske visst är liv där inne. Men det är väl ganska dumt att tänka så men det är ju inte direkt lätt att styra tankarna åt annat håll.
Det var verkligen superjobbigt att ringa mamma och pappa för att vad som skulle bli en god nyhet om den dåliga nyheten. Jag vet inte om dom lyckade urskilja några ord från mig men jag tror dom förstod.
Det är kanske konstigt att jag sitter här och skriver om detta på bloggen men det känns faktiskt skönt att få skriva av sig när man inte orkar prata med massa folk.
Nu ska jag lägga mig i soffan och se på nån dålig film och hoppas att jag orkar somna en stund.