Friday, January 23, 2009

På bättringsväg

Nu är jag med igen, tror jag.
Jag var in på operation i tisdags, eller en skrapning var det väl men jag var nersövd, dom tyckte att det var bäst för både dom och mig. Det var en lång väntan innan jag fick komma in och sedan en ännu längre väntan på att dom släppte hem mig.
Jag skulle va där redan vid 7 på morgonen för i sista stund så fick min doktor förhinder så det blev en annan doktor och hon ville träffa mig innan operationen för att förklara lite vad dom skulle göra med mig.Det var urgulliga sköterskor som tog hand om mig och vi bor ju i en ganska liten stad så det var ju givetvis folk som kände igen Nick för deras barn har gått i skolan tillsammans med N eller liknande. Så operationen va sagt att börja 8:30 så jag tyckte att det va bra för jag va ju tvungen att vara fastande. Men som vanligt så vart ju allt försenat pga att dom fick akutoperera någon innan mig så det drog ut på tiden. Men jag hade ju mitt egna lilla rum med tv så vi tittade på inauguration så tiden gick ju lite snabbare. Min älskade man var ju där hela tiden också så han kunde hålla min hand när dom skulle sätta dropp och sticka mig, jag är ju enormt rädd för sprutor så även om jag är snart 27 år så började jag ju grina, men jag överlevde sprutorna än en gång.
Så när operationen väl var över och jag hade vaknat så hade jag enormt ont så dom gav mig massa smärtstillande och tydligen mer än vad mi kropp klarade av. Jag trodde jag skulle få åka hem en timme efter operationen va klar men icke, när jag försökte gå på toa efteråt så svimmade jag och var vit som ett lakan och svetten lackade, så det var bara att gå och lägga sig igen och vänta ytterligare 2 timmar för ett nytt försök att få gå hem. Det gick nästan, skulle ställa mig upp och få på mig kläderna och då var det nära till en svimning till. Men jag la mig ner i 5 minuter och drack ett glas vatten och kände mig bättre så då fick jag äntligen komma hem. Så det vart en 12 timmars dag på sjukan. Men nu är det över och vi väntar på räkningen. Så vi får se om den är mer smärtsam än vad sprutorna var.
Men jag känner mig bättre idag och det känns lite bättre för var dag som går.
I dag är det Nicks födelsedag (han fyller hela 30 år) så vi ska gå ut och fira litegran och jag ser fram emot att komma ut och tänka på annat och göra annat än att ligga i sängen och fundera över saker och ting.
Vi ska gå och se ett Stevie Wonder coverband som jag har hört mycket gott om och äta lite god mat.
Det har varit en tuff och jobbig vecka vi har gått igenom som vi säkert inte kommer att glömma på ett tag om någonsin så vi är båda redo att ha något kul att se fram emot.

7 comments:

Saltistjejen said...

Vad skönt att höra att operationen är över och att allt gick bra. Trots att det hände en del saker "på vägen", När jag fick kejsarsnittet så sövde de mig itne utan gav ryggbedövning. Men även jag fick en alldeles för hög dos av denna för man skulle nromalt vara på "uppvakt" ca 2 timmar innan man fick komma därifrån. Men jag låg där 6 timmar! De släppte en nämligen inte förrän man kunde röra på benen och det kunde jag inte förrän efter 6 timmar. Kanske tog de i lite extra eftersom det ju blev ett "akutkejsarsnitt" och det var rätt bråttom att få mig bedövad, men en sköterska sa tilll mig att "jag levt ett alldeles för rent liv". ;-)
Jag tror ändå att det kommer att kunna bli lättare för dig att gå vidare nu när du inte är gravid längre. Att förlora sina barn innan de ens är födda är något jag inte kan förstå hur det känns. Men trösten för er är att ni fortfarande är unga och har gott om tid på er för nya försök.
Jag tänker på er och hoppas att du ska kunna klättra upp ur det mörka hålet. Kanske kommer det ta sin tid, men låt det göra det. Att sörja och sedan gå vidare tror jag är den enda vägen.
Många varma kramar!!!

Unknown said...

Jag var iväg och jobbade idag för första gången sedan det hände och det var både en bra och jobbig dag men det är skönt att komma in i vardagen igen. Det känns nästan som att alla som jag möter vet om det och jag får den där blicken där dom tycker så hemskt synd om mig och jag kan börja gråta för hur en männsika tittar på mig. Men det blir bättre med tiden, vi ska hyra ett hus på kusten och åka iväg och bara va, hoppas bara att det är fint väder.
Tack för din omtanke.

Anne said...

Tiden läker, även om det känns tungt just nu så kommer det kännas bättre. Jag tror att när det gått ett par dagar till och du blivit ännu mer återställd från skrapningen så kommer det kännas skönt att ha det gjort och liksom kunna gå vidare på ett annat sätt.
Ta hand om dig!
Kram

Fröken fräken said...

Anne: Ja jag vet att det kommer att kännas bättre med tiden men som du säger så är det fortfarande tungt nu. Men det har ju bara gått 2 veckor så det är fortfarande nytt. Vi kommer nog att prova igen när vi känner oss redo och då kanske vi tilloch med har fått ordning på försäkringar och så. Men det känns skönt att va tillbaka till jobbet så man tänker på annat.

Anna @ Amerikana said...

Hej!

Jag har skapat ett litet forum som jag kallar Smågodis (http://smagodis.getforum.org) för svenska tjejer bosatta i Nordamerika eller intresserade av USA/Canada i allmänhet och kanske planerar att resa eller flytta hit. Till skillnad från SWEA och Svenska Mammor, så är det gratis.

Jag fick idéen då jag dagligen läser svenska bloggar från USA, där vi alla delar med oss av tips och information i kommentar fälten, men eftersom inte alla har en blogg så kommer ett forum till bra användning. Namnet Smågodis,
eftersom vi saknar lösviktsgodis och att det är helt enkelt ett forum med lite gott & blandat!

Själv bor jag i Californien med min man och dotter och har bott i Canada och USA i snart 12 år.

Informera gärna dina läsare så vi kan nå så många svenska tjejer i USA och Canada så möjligt! Tack för hjälpen och jag hoppas att vi alla kan knyta lite kontakter, få lite tips och idéer!

Kram,

Anna

Forum - http://smagodis.getforum.org

Blogg - http://www.thethriftystylist.blogspot.com/

Anna @ Amerikana said...

Hej!

Hittade just din blogg. Jag är glad att operationen gick bra. Jag förstår att det måste kännas svårt just nu, men jag tror och hoppas innerligt att det blir bättre snart! Ville bara säga hej från en annan svensk härborta och som du såg i min tidigare kommentar har jag startat ett litet forum för oss svenska "systrar" härborta, ville bara berätta.

Kram,

Anna

Annika said...

Det var rikigt tråkiga nyheter jag hittade här.
Verkligen ledsamt.
Men, jag är glad att din operation gick bra och att du är på bättringsvägen.
Kram!!